torsdag 27 november 2008

Årets Skolkommun - Eslöv plats 218!

I morse när jag passerade Torget i Löberöd blev jag stoppad av en god vän som var ganska uppriven över hur förskolan i Eslöv fungerar. Ständiga vikarier, ordinarie personal i köket, gruppstorleken hos hans 4-åring är närmare 30. Givetvis var han upprörd på goda grunder.
Han efterlyste alternativ till kommunens förskolor. Det finns alldeles för få. Såhär kan vi inte ha det. Mitt alternativ är att flytta till en annan kommun - men det vill jag egentligen inte, men barnen går först.

Han var en dem som ville ha ett kommunalt vårdnadsbidrag. Trots allt är han överens med mig om att den 1,5 miljon som införandet av ett kommunalt vårdnadsbidrag skulle kostat kommunen till de ca 30 familjer som kunde bli aktuella - dom pengarna är det bättre att satsa på att öka kvaliteten i de kommunala förskolorna.

Idag har jag lämnat in en Interpellation till kommunstyrelsen ordförande Cecilia Lind (s). själv är jag ingen skolpolitiker men jag kan inte tiga när Eslöv intar en föga hedrande 218 plats av landets 290 kommuner i Lärarförbundet gradering "årets Skolkommun". För mig är detta en allvarlig varningsignal. Lund fick inta första platsen och Lomma blev näst bäst. Två grannkommuner till Eslöv. För småbarnsföräldrar är dessa två kommuner alternativ att flytta till. Givetvis vill vi ha kvar våra barnföräldrar i Eslöv.
Interpellationen kan du läsa på Fp Eslövs hemsida.

Nu börjar konsekvenserna av finanskris och stundande lågkonjunktur för Eslöv skymta fram.
Framför oss finns stora besparingar i den kommunala ekonomin. Investeringsambitionerna måste sänkas och skjutas på framtiden.
För att vi skall kunna bibehålla och utveckla välfärden behöver Eslöv släppa det kommunala monopolet på välfärdstjänsterna. Vi behöver fler alternativa förskolor. Vi behöver få fler äldreboenden och fler som kan konkurrera med kommunens hemtjänst. Vi behöver lägga ut verksamheter på entrprenader men då måste vi först förse oss med kompetenta upphandlare inom kommunens organisation. Vi måste hjälpa de som blir arbetslösa till nya jobb. Här har Alliansregeringen i sin budget avsatt miljarder för centrala åtgärder.
Men det största och viktigaste problemet är trots allt att höja kvalitén och utbildningsresultaten i Eslövs grundskolor och förskolor. Dom äldre måste få ett fortsatt värdigt och tryggt åldrande i Eslöv.

torsdag 13 november 2008

Kraftvärmeverket i Örtofta - en ojämlik kamp

Overkligt kändes det att sitta och lyssna och iaktta Miljööverdomstolens förhandling om ett kraftvärmeverk i Örtofta. Alla parter var på plats. Här fanns på ena sidan om domstolens ledamöter representanterna för bolaget det vill säga Lunds Energi AB. Där fanns två verkställande direktörer, jurister och ett otal experter. På samma sida satt kommunens representanter. I antal motsvarade de nog kommunens andel i Lunds Energi AB, dvs 15 %.
Här satt också en representant från Länsstyrelsen, som knappt hunnit läsa in sig på ärendet.

Som motpart på andra sidan om domstolens ledamöter satt sakägarna, dvs byborna från Örtofta, Väggarp, Toftaholm, och som kämpade för att deras byar inte ska förstöras. Det var vanliga medborgare i Eslövs kommun, som lagt mycket fritid och många semesterdagar för att likt David strida mot jätten Goliat.

I min okunnighet trodde jag att kommunen skulle tillvarata sina medborgares intressen, men de företrädde sitt bolags intressen. I andra fall när man tex. blir misstänkt för ett brott, hur litet det än må vara, så ser staten till att man får juridisk hjälp. Man får ett juridiskt ombud för att i en demokrati är det viktigt att alla blir rättvist dömda. Och när kommunen tex beslutar om tvångsinsatser mot ett barn så har inte bara föräldrarna utan även barnet rätt till ett juridiskt ombud.

Men när ett kommunägt bolag planerar att förstöra framtiden för hela byar, då finns det inget stöd att vänta från det allmänna. Det blir alltså som sagt en Davids kamp mot Goliat. Jag hoppas att utgången blir densamma, att den lilla människan vinner mot jätten. Men tyvärr jag tror att den utgången finns bara i Bibeln och andra sagor.

SKD

onsdag 12 november 2008

IPRED - en komplettering

IPRED - Intellectual Property Rights Enforcement Directive

Som så ofta när lagförslag som berör internet diskuteras, så blir det missförstånd och dras felaktiga slutsatser. Det är frestande att förklara den bristande insikten med att internet är tekniskt komplicerat.

Jag tycker dock inte det är ett giltigt försvar.

Diskussionen om t.ex. IPRED kan hållas på ett filosofiskt plan, och på denna arena behöver man inte oroa sig för att tekniken sätter stopp för resonemanget.

Först måste det konstateras att fri- och rättigheter ofta inkräktar på varandras område, eller inskränks av andra lagar. Yttrandefriheten beskärs av en mängd lagar. Äganderätt inskränks bl.a. av allemansrätten och upphovsrätten. I dagens lagstiftning kan man säga att matriella produkter som CD och DVD-skivor, DRM-skyddat material, böcker och dylikt intar en särställning. Du äger inte rättigheten att göra vad du vill med dessa produkter.

Äganderätten är inskränkt pga upphovsrätt. Äganderätten är sk. negativt bestämd i lagstiftningen. Det vill säga att äganderätten inte preciseras i lagstiftningen. Innebörden av detta är att ägaren har full rådighet till sin egendom i den mån inskränkningar inte följer av lag eller avtal som ägaren själv ingått.

Om man, som jag, accepterar att rättigheter och skyldigheter måste balanseras mot varann, så måste man också acceptera att upphovsrätten inte är absolut, helt i likhet med yttrandefrihet, äganderätt, informationsfrihet, demonstrationsfrihet och så vidare.

En lagstiftning helt utan krav på upphovsrättsmannens ersättning skulle ge mycket negativa konsekvenser. Jag har heller inte sett någon som har framfört åsikten att upphovsrätten ska tas bort. De flesta är nog överens om att upphovsrätt måste finnas och att den måste balanseras mot andra intressen.

Då upphovsrätten i viss mån inskränker grundläggande fri- och rättigheter (yttrandefrihet, informationsfrihet, rätten till personlig integritet) så måste förändringar i denna lagstiftning övervägas med stor försiktighet och eftertanke.

Flera lysande skribenter i bloggosfären har belyst hur lagar och rättigheter står i konflikt med varann i en historisk kontext. Jag tar mig friheten att sann anti-upphovsrättslig anda stjäla lite argument och idéer:
  • I början av 1900-talet och flygets begynnelse så ville markägare ha ersättning om någon flög över marken. Argumentet var att man måste även äga området ovanför sin landbit. Detta var en självklar rättighet för många markägare, men lagstiftaren insåg de negativa implikationerna med denna ordning och valde att istället inskränka äganderätten av mark uppåt.
  • Guldrushen i Klondike var i full gång vid ungefär samma tidpunkt. I Sverige har gruvdrift, dvs de värdefulla mineraler som finns under någons mark reglerats sen 1200-talet. Markägarens rätt till mineralerna har succesivt försämrats under årens lopp. Staten äger i praktiken rättigheterna, och markägaren äger sin fastighet i en tredimensionell sfär som sträcker sig endast några meter i vertikal led ovanför och under marknivån.
  • Allemansrätten ger privatpersoner möjligheten att vistas på andras mark utan tidigare tillstånd. Man har till och med rätt att plocka blommor, frukter och bär. Det är tillåtet att göra upp eld och fiska utan markägarens tillstånd. Detta är är en för Finland, Island, Skottland, Norge och Sverige unik rättighet. Berättar man om denna lagstiftning för tex en amerikan så reser sig nackhåren på honom. Detta är nog en helt utesluten ordning i övriga världen. Däremot tror jag att de flesta svenskar både utnyttjar, är stolta över - men också tar denna rättighet för given.

Det finns självklart hundratals exempel på när ensamrätt och äganderätt inskränks till förmån för andra rättigheter. Det är naturligt att även upphovsrätten finns med som inskränkning.

Teknikens fiender ropar ofta på vargen. Det är allt från teaterns och den levande musikens död pga radion, radions död pga TV:n. TV:ns död pga internet. Och visst, det har ju hänt att teknikens fiender har fått rätt. Hästen har i de flesta länder blivit ett hobby-djur istället för transportmedel och arbetare. Ångloket och de första bilarna dödade användandet av hästar på ganska kort tid. Det är också helt riktigt att mekaniseringen av industrin verkligen gav teknikens fiender vatten på sin kvarn (om man nu får slänga in en putslustighet)

Det har hänt att man har försökt rädda verksamheter från den absoluta döden, ta tex varvs- och textilindustrin i Sverige. Kumla, som jag har bott i var en storindustri inom skotillverkning. Så icke numera. Man kan förstås genom konstgjord andning få dödsdömda lösningar att leva ytterligare några få år - men till vilken nytta i långa loppet?

Musikindustrin har misslyckats möta den nya tekniken. Det gör att alternativa vägar växer fram. Det handlar inte om bra eller dåligt, rätt eller fel. Det är en marknadsekonomisk naturlag. Nu börjar användbara tjänster att dyka upp (ITunes, Spotify) men det är en bra bit kvar att gå innan utbudsmodellen matchar efterfrågan.

Se på mjukvarumarknaden, eller speltillverkarna. Många av dem har lyckats med sin affärsmodell. Ta internet i stort - varför finns det så ofantligt mycket (lagligt) material här? Ingen betalar ju för nyhetssidorna, youtube, wikipedia eller Facebook... Musikindustrin är mycket efter, och har inte justerat sin affärsmodell efter verkligheten, utan verkar förvänta sig att verkligheten ska stagnera inom deras referensramar med hjälp av lagstiftning.

Dessutom blir det närmast omöjligt att i lagstiftning hålla jämna steg med teknikutvecklingen. Det är idag fullt möjligt att helt anonymt ägna sig åt illegal fildelning. Det enda sättet att möta det är att granska all trafik (jmfr FRA) som människor skickar och tar emot. Ska privata företag även få syssla med detta i en nära framtid? För det är ju den utveckling som IPRED måste ta inom en mycket snar framtid för att vidmakthålla sin "effektivitet".

Så vad är min poäng? Jo, upphovsrätten intar inte en särställning mellan motstridiga rättigheter och skyldigheter. Upphovsrätten kan inte på ett rationellt sätt sägas ha företräde över exempelvis yttrandefrihet eller äganderätt. Dessa måste balanseras och vägas mot varann så en acceptans för avvägningen uppnås. Det är vikigt att inte lagstiftningen förhindrar tillväxt och teknisk utveckling, men ska samtidigt bevaka alla parters intressen.

Det finns en god ordning i dagens lagstiftning, något vi bör bevara. Det går ut på att polisen beivrar brottslighet. Upphovsrätten är väl skyddad redan i dagens lagstiftning. Att sen polisen prioriterar att lösa grova våldsbrott framför 15-årige Kalles upphovsrättsbrott är ingen underlighet - det handlar om proportionalitet.

Jag hyser gott hopp om att de duktiga borgerliga riksdagsmännen kommer att landa i samma slutsats som jag. Allt annat vore en orimlig tanke. Att borgerliga rikspolitiker skulle hämma marknadsekonomin och den tekniska utvecklingen för att gynna en (mycket liten) del av befolkningen och därigenom göra en (mycket stor) del av svenska befolkningen till lovligt villebråd för oproportionerliga stämningar, det skulle i så fall vara mycket uppseendeväckande.

Nej, IPRED hör hemma i papperskorgen. Det behöver man inte vara tekniskt bevandrad för att inse. Behövs upphovsrättsbrott beivras kraftigare så utnyttjar man den normala gången. Dvs höja straffvärdet, förstärka polisens resurser för brott på internet eller liknande.

Civilrättslig brottbekämpning hör till ett annat århundrade, knappast i ett modernt Sverige av idag.

Mina inspirationskällor:
MinaModerataKarameller
FarmorGun
Oscar Swartz
Kommenterat
Opassande
Anna Troberg
Johan Linander
Skiften
Karl Sigfrid
Hanna Wagenius
SVD
SVD

torsdag 6 november 2008

Medmänsklighet måste gå före!

På SVT Debatt ikväll debatterade Anders Åkesson (mp) med Björn Söder (sd) om akut sjukvård för papperslösa. Det fanns en bred enighet i regionfullmäktige när detta beslut togs. Enligt DN, så accepterade även de sverigedemokratiska ledamöterna i regionen beslutet, något som upprör Björn Söder.

Det handlar om i sammanhanget försumbara kostnader, enligt Gilbert Tribo (fp), ca 1 miljon. Sjukvården i region Skåne omsätter ca 23 miljarder årligen. Men kostnaden är av underordnad betydelse i detta sammanhang.

Sjukvårdspersonal ska ägna sig åt vård. De ska inte behöva fundera på om en person har rätt till sjukvård när någon kommer in och är akut sjuk eller skadad. De ska inte behöva agera polis och kontakta myndigheter för att underlätta gripande personer. Det handlar om en värdegrund, en medmänsklighet för den mest utsatta - den som är akut svårt sjuk eller skadad. Den unkenhet som Björn Söder och sverigedemokraterna omgärdas av i den här frågan är verkligen inte smickrande.

Syftet med beslutet är inte att legitimera att vistas illegalt i Sverige. Syftet är att låta sjukvården hantera vården. Att hantera polisiära och migrationsfrågor finns det andra myndigheter som har till uppgift att sköta.

Tyvärr har sverigedemokraterna blivit sitt eget budskaps fånge. De tvingar sig själva att vara hjärtlösa, bara för att framhärda en invandrarfientlig linje i varje fråga. Det blir bisarrt när detta ska genomsyra varenda politisk fråga.

"En frisk människa har tusen önskningar, en sjuk bara en". Har man varit sjuk nån gång så vet man hur liten och försvarslös man känner sig. Att då bli nekad vård, eller oroa sig över tiotusentals kronor i skulder, det är inte ett Sverige som jag, folkpartiet eller majoriteten av svenska folket vill ha.

SVT Opinion

tisdag 4 november 2008

Stoppa anslagsfinansieringen av Servicenämnden

S, v och mp vill anslagsfinansiera Service och Teknik. Tidigare har vi haft ett beställare/utförare system. Det har väl inte fungerat speciellt bra. Tyvärr kommer det liggande förslaget om anslagsfinansiering att fungera ännu sämre.
Det är med förundran man läser Kommunledningskontorets syn på nämndernas remissyttrande. Kommunledningskontoret begär av nämnderna att de på ”tvådagarsremissen” skall ha med” analyser om varför kvaliteten i verksamheterna skulle bli bättre om nämnderna själva skulle ta över. Det finns inte heller belyst vad en uppdelning av verksamheten skulle innebära för personalen eller hur kostnaderna skulle utvecklas”. Att dessa krav saknas i kommunledningskontorets egen utredning kring anslagsfinansieringen tycks inte bekymrar kommunledningskontoret.

Man kan också förundras över KLKs nonchalans av snabbremisserna. De flesta nämnder som svarat på remissen har haft någon kritiskt att framföra om förslaget. Ändå skriver KLK: Remissvaren föranleder inte kommunledningskontoret att göra andra bedömningar än tidigare. Kommunledningskontoret bryr sig inte om de politiska nämndernas kritik.

Konkurrensutsättningen som ingick utredningen har man behandlat lika nonchalant. Förhoppningsvis lyckas Allianspartierna stoppa det usla förslaget om anslagsfinansiering av Servicenämndens verksamheter.

Bättre hade varit att lägga ner Servicenämnden och satsat på att ge kommunen upphandlingskompetens. De dåliga upphandlingarna som genomförts i kommunen de senaste åren talar för detta behov.

söndag 2 november 2008

Journalistik och faktakoll

På TV4:as Kalla Faktas reportage (2/11) så rapporterades det om att uppklarningsprocenten på alla brott i Sverige var endast 5.8%, vilket motsvarar 3 uppklarade brott per polis. Detta renderade så klart i artiklar i flera tidningar, bl.a i Sydsvenskan, SVD och DN.

Jag blev mycket förvånad över siffrorna, som verkade mycket låga. När jag sedan börjar titta på BRÅ:s statistik, så blev jag än mer konfunderad... Bäst illustrerar jag det hela med ett diagram.

Uppklarningen totalt sett ligger runt 30% enligt den enda tillgängliga statistiken. Det finns enbart en brottskategori som är i närheten av de av Kalla Faktas angivna 5.8%, nämligen stöld ur fordon (3.74%)

Det är förstås uppseendeväckande att ett seriöst(?) program som Kalla Fakta just schabblar bort fakta och målar upp en katastrofal bild av den svenska polisen. Visst, ingen kan väl luta sig tillbaka och vara nöjd med en uppklarning på 30%. Men kan man vara nöjd med massmedia som inte lyckas läsa offentlig statistik rätt? Nej, knappast. Speciellt inte med tanke på att alla andra tidningar följer upp med denna desinformation.

En annan siffra som upprepas ca 10 gånger under programmet är att varje polisman klarar upp 3 brott per år. BRÅ:s statistik visar en annan bild:


Det vill säga 23 uppklarade brott per polis och år. Ganska långt ifrån de 3 som anges i programmet.

Sverige behöver fler poliser, bättre arbetssätt och kraftfulla verktyg för att möta brottsligheten. Därför kommer Alliansen se till att vi får 20 000 poliser i Sverige. Detta kommer sannolikt att förbättra situationen i uppklarningen. Idag har Sverige ca 193 poliser per 100 000 invånare.

Som mest hade hade 212.5 (1993). När vi får 20 000 poliser så tar vi ett skutt upp till 218 poliser per 100 000 invånare. Alliansen gör skillnad!

Men Kalla Fakta och andra medier som okritiskt för vidare felaktiga siffror borde skärpa till sig en smula. SÅ dåligt är det faktiskt inte.