onsdag 26 augusti 2009

Europaflaggan vid Stadshuset

Ibland blir man positivt överraskad som lokal oppositionspolitiker, för ett litet parti som oftast får sina förslag refuserade av en majoritet i kommunfullmäktige, blir man glad när man ser att förslaget förverkligas innan kommunfullmäktige sagt sitt. Europaflaggan vajar nu framför Kommunalrådens och kommundirektörens fönster. Jättebra – kan vi nu få en EU.flagga på Stora Torg också så blir lyckan fullständig. I förslaget på svar till motionen vill kommunledningen utreda och se över flaggningsbestämmelserna på kommunens flaggstänger och motionen är besvarad. Det är Ok. En stor eloge till maskinfirman vid Löberöds västra infart som flaggar med Europaflaggan dagligen.

Imorgon på Vård och Omsorgsnämndens arbetsutskott kommer förvaltningens utredning om införandet av Lagen om Valfrihet i Eslöv upp. Beslut kommer att tas av nämnden i september och i Kommunstyrelsen och kommunfullmäktige i oktober. Förvaltningen har gjort en gedigen utredning och förslaget utmynnar i att LOV införs inom hemtjänsten för insatserna personlig omvårdnad, service och ledsagning samt för matdistribution.

Nu återstår den politiska behandlingen förhoppningsvis skall inte ideologiska skygglappar stoppa införandet av valfrihet inom Eslövs vård och omsorg. LOV är en viktig reform som kommer att öka kvalitén för den enskilde – vården och omsorg i Eslöv är bra och blir ännu bättre med LOV.

tisdag 18 augusti 2009

Betygsinflation

Betyg tenderar att sättas högre och högre, trots att kunskaperna inte har ökat. Det konstaterar Jan Björklund och vill nu kontrollrätta 10% av de nationella proven.

Egentligen är det självklart - alla inblandade förutom läraren har incitament att öka betygen. Självklart är det bra för eleven som får högre betyg än man förtjänar, föräldrarna blir nöjda, rektor och skolledning blir nöjda för det höjer skolans status (och därigenom får man fler elever=mer pengar). Enda motvikten är läraren, där många säkert drivs av att göra rätt. Detta blir i förlängningen djupt orättvist mot alla och som snedvrider konkurrensen på helt fel grunder. Den (fri)skola som fuskar mest, blir mest populär och tjänar mest pengar.

Ett sätt som jag tror skulle vara vettigt för att komma tillrätta med problemet är att jämföra resultatet på de nationella proven med betyget. Staten kräver att skolan genom dokumentation ska kunna visa varför en elev förtjänar ett högre (eller för all del, lägre) betyg än vad nationella provet påvisar. Första steget att genomföra detta är förstås att kontrollera rättningen av de nationella proven, något som nu regeringen ålägger Skolverket.

Naturligtvis måste den fria betygssättningen ligga hos läraren. Men det är rimligt att man då kan redovisa varför eleven är värd ett MVG även fast nationella provet visar G.

Jag är medveten om att det inte finns nationella prov i alla ämnen, men det är inget skäl till att inte använda det i de fall det finns.

Lite om liberallism

Vad innebär det att vara liberal? För mig så handlar det om att man sätter individen och dess rättigheter i centrum. Det offentliga ska erbjuda alternativ inom vård, skola och omsorg, men inte tvinga dig, alternativt lämna dig utan valmöjlighet (så långt som är praktiskt möjligt).

Om du vill välja bort tandläkare Bo-Gösta, som är hårdhänt, osympatisk och som slant med tandläkarkroken rakt i kinden när du var liten, så ska du få göra det. Vill du gå till den där läkarmottagningen där de är så himla bra istället för vårdcentralen så ska du få det.

Du ska kunna välja skola tillsammans med dina barn, det ska inte kommunen göra åt dig. Kommunens skolor, tillsammans med kringliggande kommunala skolor och friskolor ska stå till ditt förfogande.

Att få individuell frihet att leva sitt liv som man vill kräver att staten erbjuder alla goda chanser att bygga sin framtid. Skolor måste vara bra och kostnadsfria, de ska även vara kompensatoriska för de ungdomar som har svårare än andra. Är du handikappad har du rätt att leva ett värdigt liv med det stöd och hjälp du behöver. Vi behöver en bra polis och rättsväsen som skyddar medborgaren från de som kränker andras integritet på olika sätt.

De grundläggande rättigheterna står ibland i strid med varann. Manlig omskärelse har diskuterats hett bland bloggar ett tag. Ur mitt perspektiv är det orimligt att det offentliga erbjuder dylika ingrepp på små barn som inte kan bestämma själva. Jag håller med om att det är att föredra att medicinskt utbildad personal utför ingreppet framför att nån tokstolle med en Fiskars-sax i högsta hugg dekapiterar den nyföddes kroppsdelar. Men föräldrarnas önskan att lille Kalle därigenom ska förhindras från självbefläckelse går inte före den kroppsliga integriteten hos barnet och det är verkligen inte nåt som staten ska erbjuda.

Att låta dig bestämma själv över ditt liv får också konsekvenser. Resultatet blir kanske inte som vi hade hoppats på. Det kanske visar sig att merparten av föräldraledigheten tas ut av kvinnor, att män söker sig till teknikutbildningar, att kvinnan tar ansvar för en större del av hushållsarbetet, att flickor leker med dockor och pojkar leker krig. Här finns det många liberaler som tvekar. Vissa anser att det är rätt att kvotera föräldraledigheten i uppfostringssyfte. Jämställdheten blir överordnad det fria valet. "Eftersom ni inte agerar politiskt korrekt med er frihet, så måste vi begränsa den", verkar resonemanget vara.

Man behöver inte gilla allt men man får acceptera konsekvenserna av frihet. Man kan inte förespråka rätten till fri abort, för att i samma stund det uppdagats att någon kvinna har valt bort ett barn pga dess kön ropa efter inskränkningar. Offentlighetsprincipen ska inte kringskäras bara för att åklagaren i Arboga-målet klantade sig och släppte ut bilder på döda barn. För rättigheter måste gälla även när de brukas på ett misshagligt eller politiskt inkorrekt sätt. Som Dilsa Demirbag Sten skriver i sin eminenta artikel; "Liberalismen försvarar rätten till frihet, men gör inte anspråk på att erbjuda ett uttömmande svar på vad vi bör använda denna rätt till." "För en liberal är det givetvis fullt möjligt att både respektera en individs fria val och samtidigt hävda att det val individen gör är olyckligt."

Att utföra "frivilliga" drogtester på ungdomar är något som Folkpartiet står bakom. Bl.a Johan Pehrson, rättspolitisk talesman driver frågan hårt. (Citattecknen runt "frivilliga" kommer sig av att i praktiken är de inte frivilliga när de väl tas. Om någon ungdom vill drogtesta sig frivilligt så är det bara att gå till närmaste vårdcentral.) Personligen är jag tveksam till dylikt eftersom det förskjuter statens rättigheter att kränka dig som individ. För den som har lite fantasi, så kan man tänka sig en hel hög farliga grejer som ungdomar håller på med; Alkohol, droger, olovlig körning, slagsmål, oskyddat sex. Hur mycket kontroll ska staten utöva i förebyggande syfte kontra på förekommen anledning? Föräldrarna till barnen har ett stort ansvar och har de inte lyckats uppfostra sin avkomma så kan knappast samhället stryka på en mirakelsalva i form av ett utegångsförbud eller drogtest.

På sin blogg är Pehrson är tydlig med att den eventuella "integritetskränkning" ett vid tillfället påtvingat drogtest innebär är (får man anta) försumbar i förhållande till nyttan. Problemet med den här typen av resonemang är att de saknar stringens då gränsdragningen blir oerhört svår. Jag antar att han avser att det var värt integritetskränkningen för den som (eventuellt) hindrades från ett missbruk - men för de övriga 99 procenten då? Var det värt det även för dem? För i så fall borde väl även förebyggande kameraövervakning i hemmet definitivt vara värt integritetskränkningen för den som (eventuellt) slapp att bli misshandlad eller ihjälslagen. Men för de andra?

Det har också från liberalt håll ropats på utegångsförbud för ungdomar, ety de är ute på stan och ställer till oreda. Att införa förebyggande inskränkningar av individens frihet är inte liberalt anser jag. Det betyder dock inte att jag förespråkar fri användning av droger, ett ojämlikt samhälle eller ett moraliskt moras. Men jag kan inte annat än beklaga att Johan Pehrson (igen), men även andra Folkpartister (senast Mats Lithner, Burlöv) ser utegångsförbud som lösningar på samhällsproblem. Omhuldar man paternalistiska idéer så finns det ju partier som driver kristen moralkonservatism, där dessa åsikter hör hemma bättre.

Inget inlägg av det här slaget är komplett utan en referens till övervakningssamhället som vi nu tillsammans bygger upp i rask takt. Liksom med utegångsförbud och drogtester så är syftet gott, men medför katastrofala följder för individens frihet och respekten för rättsamhället. Jag anser att alla ska betraktas som oskyldiga tills det finns skäl för att tro annat. Nyttan för staten att kunna kartlägga internet-trafik, e-post, telefonsamtal, platser du besökt, resor du tagit och inköp du gjort är omistlig, men måste vägas mot det missbruk och kränkning av din integritet som då kommer att ske. För mig är det självklart att dylikt inte ska få riktas mot människor där misstanke om brott saknas. FRA-lagen gör mig fortfarande upprörd, att liberaler har röstat igenom den gör mig förbannad.

För om inte liberaler värnar individens suveränitet, vem ska då göra det?


--------------------------------------------------------

Till hösten startar Folkpartiet Eslöv en politikerskola, Nyfiken på Politiken. Syftet är att förbereda den intresserade för att ta förtroendeuppdrag. Utbildningen är uppdelat på fem tillfällen där de tre första inte är partipolitiska. De två sista utbildningsträffarna däremot fokuserar på Folkpartiets politik och vänder sig till dig som är intresserad av ett uppdrag på Folkpartiets mandat. Utbildningen är kostnadsfri och vänder sig till Eslövsbor över 18 år.

Anmäl dig genom att fylla i ansökningsformuläret här innan den 6:e September!



måndag 3 augusti 2009

Kommunala statsbidrag

Jan Björklund har i sitt sommartal aviserat att Folkpartiet ska verka för att tillfälligt höja statsbidragen till kommunerna för att lindra effekterna av den ekonomiska krisen. Jag instämmer att det är nödvändigt i det korta perspektivet, men för framtiden behöver ett annat system träda in för att få utjämningseffekter i konjunkturcykler. Två alternativ presenteras av Björklund, antingen att kommunerna får möjlighet att spara pengar i högkonjunktur (vilket idag inte är tillåtet) eller att statsbidragen varierar i storlek beroende på konjunkturen.

Båda systemen har sina för- och nackdelar. Att justera statsbidragen efter konjunkturen tillser att även "slarviga" kommuner (dvs de som ändå hade struntat i att spara pengar i goda tider) får en stabiliserande och utjämnande effekt. Samtidigt inskränker man på det sättet självbestämmandet i kommunerna vilket jag principiellt är tveksam till.

Oavsett behöver kommunerna möjligheten att spara pengar, tex vid en försäljning av tex kommunala bolag.

Eftersom statsbidragen är just bidrag så kan man tänka sig att bidragsgivaren (staten) har möjlighet att bestämma storleken på detsamma. Ett problem är dock att högkonjunktur i en del av landet inte nödvändigtvis innebär högkonjunktur i en annan. Risken är att nödvändiga pengar uteblir för vissa kommuner och andra får pengar i "onödan".

Personligen skulle jag föredra ett system där försörjningsstöd (socialbidrag) utbetalades av försäkringskassan istället för kommunerna. Jag har aldrig riktigt begripit poängen med att ha drösvis med offentliga instanser som ska betala ut stöd, ersättningar och försäkringar till medborgaren, när det verkar betydligt enklare om man hade en myndighet (Försäkringskassan) som hanterade rubbet. Här finns det massor av samordningsvinster att göra i byråkrat-Svergie.