måndag 17 mars 2014

Den som tiger samtycker

Uppdatering: Skånskan skriver om frågan.

Eslöv bedriver sedan en tid tillbaka två  SIDA-finansierade biståndsprojekt med Lugazi i Uganda (demokrati samt avfallshantering). Regimen i Uganda har nyligen infört mycket repressiva lagar som riktar sig mot homosexuella i landet. Detta har föranlett att SIDA fryst utbetalningarna av biståndet som riktar sig till regeringen i landet. Däremot bedrivs övriga biståndsprojekt vidare från statens sida.

Kommuner är uttryckligen förbjudna att bedriva utrikespolitik, men när man bedriver samarbete med länder som inte respekterar grundläggande mänskliga rättigheter så tangerar man ofrånkomligen denna gräns.

Inom ramen för det arbete som kommunen bedriver, ska vi låtsas som att inget har hänt i Uganda? Det är folkpartiets fråga till kommunstyrelsens ordförande Cecilia Lind (S).

Cecilia Lind säger sig bli "upprörd" av att någon ens vill diskutera frågan. Men det är uppenbart så att den som tiger samtycker. Exempelvis har Blekinge Tekniska Högskola avbrutit sitt samarbete på grund av den nya lagen.

söndag 16 mars 2014

Arbetsro i skolan

Hur skulle det vara om vissa av dina kollegor notoriskt kom för sent till möten, inte var tysta när nån annan pratade, hotade dig, hånade dig och struntade i att göra de arbetsuppgifter som ålagts dem?

Detta är vardag i många skolor idag. Sverige har en vanhedrande "topplacering" i sena ankomster, otillåten frånvaro och klassrumsoro internationellt sett. När man frågar eleverna själva säger 29% att de upplever sig störda av andra elever i klassrummet, en fördubbling på 10 år.

Av debatten att döma kan man ibland tro att det är Jan Björklund själv som står för undervisningen av alla elever i Sverige. Vissa hävdar dessutom att möjligheten att omhänderta mobiltelefoner och att flytta stökiga elever i själva verket har ökat stöket. Trots att lärarna i mycket liten utsträckning använder sig av dessa befogenheter.

Tänker man efter, så inser man nog att det inte är Björklund som står för undervisningen, det är i stor utsträckning samma lärare, som med samma metoder ser att stöket och nonchalansen fortsätter att öka. Man behöver inte vara skolforskare för att begripa att detta i själva verket är en naturlig komponent i en kultur som man inom skolans värld har odlat många år. En kultur av låt-gå, en kultur av att lärarna har förlorat sin auktoritet och en kultur av lättkränkthet och anmälningsbenägenhet.

Jag är övertygad om att det går att vända trenden. Men då måste en majoritet av samhället också hålla med om vad som behöver göras. Lärarna måste återta professionen och auktoriteten - med stöd från skolledning, myndigheter och inte minst föräldrar. Vi kan inte ha en situation där lärarna är rädda för eleverna och samtidigt rädda för att deras fullt rimliga reaktioner på stöket ska rendera i kritik, anmärkningar och varningar från skolledning och Skolinspektionen.

Föräldrar måste lära sina barn att respektera sina lärare, genom att gott uppförande leder till fördelar och dåligt uppförande innebär indragen veckopeng. Det har människan vetat i alla tider - uteblir konsekvenserna av ett handlande så faller hela systemet. Det är med skrattretande aningslöshet som vissa debattörer menar att lösningen ligger i att samhället backar ytterligare och "respekterar" vissa bråkstakars "rätt" att ställa till jävelskap.

Arbetsro och trygghet ska prägla skolan. Alla skolor ska ha en åtgärdstrappa med tydliga åtgärder. Det måste finnas nolltolerans för sena ankomster och stök på lektionerna. Det är enbart så lärare kommer återfå den auktoritet som de har förlorat. Samhällets attityd måste förändras i en liberal riktning där det personliga ansvaret betonas lika mycket som rättigheterna. Det är svårt, men det är genomförbart.

måndag 3 mars 2014

Den gode läraren



Jag läste nyligen boken ”Bildningsresan” av Leif Alsheimer, och det gav upphov till en hel del funderingar. Boken är mycket intressant och tankeväckande. Ett avsnitt i boken ”Den gode läraren” handlar om lärarnas betydelse för sina elevers utbildning, bildning och utveckling. Jag ska göra några citat ur boken. Alshemier skriver: ”Det finns många historier och vittnesbörd om lärares betydelse för enskilda elevers lycka och framgång, men få har beskrivit en lärares avgörande inflytande på ett så personligt, engagerat och gripande sätt som Albert Camus i sin självbiografiska, ej fullbordade barndomsroman ”Den första människan.” Alsheimer citerar ganska långa avsnitt ur Den första människan vilket inte låter sig göras här, men jag håller absolut med honom. Det är otroligt gripande. Slutsatsen är i alla fall att ”Camus gamle lärare (i folkskolan, mitt tillägg), German Louis, fick uppleva att hans faderlöse elev, från det fattiga, analfabetiska hemmet med en döv och nästan stum mor och en tyrannisk mormor, tilldelades nobelpriset i litteratur 1957.” Camus glömde aldrig Germain Louis och besökte honom årligen från 2:a världskrigets slut 1945 fram till sin död 1960.

Alsheimer skriver vidare: ”Germain Louis förkroppsligade den gode läraren. Han visste att utan bildning blir människan kvar i den värld, i den kultur, som hon råkade födas i. Han visste att alla kan förändras, att alla kan göra en ”bildningsresa” utifrån sina egna förutsättningar och att denna resa kan bära långt – oavsett bakgrund. Han visste att man som ung behöver hjälp för att kunna påbörja och genomföra en sådan resa, som går ut på att man odlar själens förmögenheter. Han visste hur han kunde bibringa sina elever kunskap och hjälpa dem att utveckla ”känslans skärpa och tankens inlevelse” – och han gjorde det också. Han såg till att hans elever klev på bildningståget och inledde den första resan mot att bli subjekt i sin egen rätt. German Louis förstod också att om eleverna skulle klara av denna resa, måste hans undervisning vara levande och rolig, engagerande och vägledande. Den måste kunna stimulera till fortsatt lärande och absolut inte pådyvla eleverna ”färdigtuggad föda”. Han insåg att detta fordrade respekt och aktning för eleverna, personligt engagemang från hans sida samt såväl vilja som förmåga att gå utanför givna ramar när så krävdes. Han måste vara ständigt närvarande för att ge uppmuntran och lugnande råd i avgörande ögonblick. Det krävdes helt enkelt ett övergripande ansvar för elevens utbildning, naturligtvis i förtroendefullt samarbete med dennes familj.”.

Det är måhända att ställa stora krav på lärare, men alls inga orimliga krav. En professionell lärare bör absolut sträva mot att bli en ”god” lärare enligt Alsheimers beskrivning. En professionell lärare ska bibringa sina elever både kunskaper och bildning, och måste bedriva undervisningen därefter.

Nu vidare till mina funderingar. En första undran är så klart huruvida dagens lärare motsvarar denna ”den gode läraren”, och mer specifikt hur förskollärarna och lärarna i Eslövs förskolor, grundskolor och gymnasieskolor gör det? Jag har inte tillräcklig insyn i skolan för att ha svaren, men jag är ganska övertygad om att det finns ett stort antal utmärkta lärare i Eslövs kommun, och att de gör ett mycket fint arbete. Det är bra. Vi behöver många ”goda ” lärare i kommunen. Alla våra barn och ungdomar förtjänar att få göra sina egna bildningsresor, utifrån sina förutsättningar. Elever från studieovana hem, likt Albert Camus, förtjänar att få stöd att nå så långt det bara går, och inte bara nöja sig med godkänt. Elever med bättre förutsättningar förtjänar att få stöd att nå så långt de kan, och elever med de bästa förutsättningar förtjänar stöd att nå det där extra.

Vidare funderingar är hur vi stöttar våra goda lärare, så att de får bra förutsättningar för att kunna utföra sitt viktiga arbete på bästa sätt? Får lärarna det stöd och de resurser de behöver? Kan ”övriga” arbetsuppgifter minska så att undervisning, kunskap och bildning får stå i fokus? Har vi bra rektorer och skolledare som har förmågan att vara ”goda” pedagogiska och organisatoriska ledare, och ge lärarna ett bra stöd? Ger vi lärarna, rektorerna och skolledarna tillräckligt bra lön för att attrahera de ”goda”? Är Eslövs kommun en attraktiv arbetsgivare för lärare och skolpersonal?

Ytterligare en fundering är hur många "mindre goda” lärare som finns i kommunen. Vad kan vi göra för att dessa också ska bli ”goda”? Kan vi öka motivationen och engagemanget? Eller finns det en grupp lärare som inte har ambitionen ens att göra ett bra jobb? Här har jag ännu mindre några svar, men för våra barns skull tycker jag inte vi har plats för skolpersonal med låga eller obefintliga ambitioner. Eslövs kommun måste satsa på att ha hög klass på personalen i skolan. Den ”gode” läraren gör underverk och alla våra barn, utan undantag, är värda att få kliva på bildningståget.

söndag 2 mars 2014

Folkpartiet på "Stehag framåt"

Folkpartiet deltog på "Stehag framåt"-dagen igår den 1 mars 2014. I paneldebatten tackade vår representant Daniel Rhodin för inbjudan och framförde en varm uppskattning för det starka engagemanget som finns i Stehag kring byns utveckling. Tidigare under dagen hade en mängd frågor, synpunkter, önskemål med mera, kring Stehags utveckling lyfts upp och diskuterarats av de deltagande byborna. Undertecknad var en av dessa, och jag kan intyga att engagemanget var stort, och att det kom fram en mängd utmärkta idéer och förslag. Vi i Folkpartiet ser fram emot att få en sammanställning av förslagen. Sammanställningen kommer att bli en del av underlaget i vårt arbete med att ta fram en handlingsplan för den politik vi vill driva de kommande åren. Jag ser också, både som Stehagsbo och som aktiv i Stehags Intresse- och Försköningsförening, personligen fram emot sammanställningen, och möjligheten att på lokalplanet få arbeta vidare med några av förslagen. Allt för en fortsatt utveckling av Stehag med omnejd.

Vidare lyfte Daniel fram Folkpartiets förslag om en satsning på byalagen i Eslövs kommun. Folkpartiet ser de ideella krafterna som en stor tillgång för utvecklingen i byarna. Med sitt engagemang och kunnande om hembygden kan byalagen uträtta underverk med relativt små medel. Folkpartiets förslag innebär ett grundbidrag, eller administrativt bidrag, till varje byalag på exempelvis 10 000 kr/år. Vidare föreslår Folkpartiet ett projektbidrag, där bidragets storlek kan variera. Byalagen kan ansöka om medel för att genomföra olika projekt för utveckling av sin ort. Det kan t.ex. handla om uppsättning av anslagstavla för informationsspridning, anläggning av plantering, anläggning av grillplats, o.s.v. I Folkpartiets budgetförslag för 2014 angav vi en totalsumma för byalagssatsningen på 300 000 kr/år. De exakta summorna kan gärna diskuteras. Under en prövoperiod kan kanske 300 000 kr/år vara en början. Det skadar kanske inte att nämna att i kommunfullmäktiges budgetdebatt den 25 november 2013 var det inget annat parti som nappade på vårt förslag, men vi tycker fortfarande det är bra och kommer att arbeta vidare med det. Förhoppningsvis kan vi få med fler partier efterhand, så att det går att realisera i någon form. Synpunkter på förslaget är varmt välkomna.