måndag 25 oktober 2010

En revision utan gadd

Revisionen är den instans, som förutom kommunstyrelsen är lagstadgad. Resten organiserar kommunen som den själv vill. Anledningen till att revisionen har denna särställning är pga att den som utövar makten över den ekonomiska förvaltningen ska granskas i sin utövning. Det är en demokratiskt viktig grundprincip att den som styr blir granskad av oppositionen.

De som är ordförande eller vice ordförande i Revisionen har en långt mycket större insyn än vad en ledamot kan ha. Man har då chansen att gräva djupare i frågor och är med i beredningar. Det är därför så många som 77% av Sveriges 290 kommuner viker ordförandeposten i Revisionen till oppositionen. Men inte i Eslöv.

Enligt Moderaterna och Socialdemokraterna kan man kamma hem både ordförande och vice ordförande själva utan någon som helst risk för jäv eller partiskhet. Tar man bort både oppositionsråd och seriös revisorsinsyn så säkerställer man en lugn seglats utan obekväma frågor.

Vilka skäl finns för att försätta den tillträdande revisionen i en aura av misstänksamhet redan från början? Finns det något att dölja, eller är det något så futtigt som ytterligare ett arvode som är bevekelsen? Hoppas att Cecilia Lind (S) och Henrik Wöhlecke (M) levererar ett bra svar på den frågan.

Daniel Rhodin (FP)

SkD |

fredag 15 oktober 2010

Inte än, men snart

Efter valet har det inte blivit många blogginlägg. Det kanske ligger nära till hands att tro att min enda drivkraft med bloggeriet var att bedriva valrörelse. Alls icke och jag återkommer i gammal stil. Inte än, men snart.

Sanningen är att jag känner mig sliten. Mängder med arbete som slutar med ett antiklimax på valnatten. Två dödsfall i närmaste familjen som slagit undan benen för oss närmast sörjande och har dränerat mig på glädje och energi. Jag behöver ställa lite lägre krav på mig själv en liten stund.

Mäktar man inte med att skriva nåt vettigt själv, så finns det alltid andra som skriver något som är värt att läsa.

Tony Hansson (S) tar upp frågan om pöbeln som hägrar på Skånska Dagbladets kommentarsfält, och jag håller med honom i varje ord. Det är faktiskt inte OK att låta pöbeln förpesta allt vad ett gott samtalsklimat heter, och det är verkligen dags att SKD tar itu med det hela eller stänger ner kommentarsfunktionen igen.

Helena von Schantz har jag lärt känna som en mycket klok och insiktsfull person även om jag aldrig träffat henne i verkligheten. Hon skriver lysande om Sverigedemokraterna och frågar sig hur toleranta vi egentligen är själva. Mycket läsvärt.

Slutligen, på temat tolerans, vill jag tipsa om Joel Burns tal till City Council i Fort Worth, Texas. Detta är ändå politik när den är som bäst och fjärran de cykelställ och parkeringsplatser vi oftast diskuterar.

tisdag 5 oktober 2010

Visst ställer vi upp för rörelsen

Den nya Riksdagens första beslut fattades idag, val av talman. Mycket kan sägas om Sverigedemokraternas penibla uppträde och de rödgrönas fadäser med kisspauser mitt under voteringen, men jag lämnar det därhän nu.

Thomas Bodström, denne tusenkonstnär, guldpojken och den socialdemokratiska rörelsens alldeles egna påläggskalv. Bodström, som vid sidan av att sitta i riksdagen och dess utskott, både sitter i styrelser, skriver (usla) deckare, kyrkofullmäktige, praktiserar som advokat och gud vet vad mer han hittar på en normal arbetsvecka. Han väljer alltså bort riksdagen för att åka till USA, precis som han för övrigt gjorde mitt under brinnande valrörelse. "Jag har full förståelse för att Thomas Bodström befinner sig i USA med sin fru och sina barn", säger Mona Sahlin på en direkt fråga om varför han inte är närvarande.

På vilken annan arbetsplats som helst, i vilket annat parti som helst hade Bodström blivit ombedd att ta sitt pick och pack och dra. Men inte i dagens socialdemokrati. Jag tror att detta är ett av tusentals indicier på att socialdemokratin verkligen behöver ta chansen i denna mellanvalsperiod att omdefiniera sig själva i grunden.

Expressen | Aftonbladet | Aftonbladet | Sydsvenskan |