Jag läste nyligen boken ”Bildningsresan” av Leif Alsheimer,
och det gav upphov till en hel del funderingar. Boken är mycket intressant och
tankeväckande. Ett avsnitt i boken
”Den gode läraren” handlar om lärarnas betydelse för sina elevers utbildning,
bildning och utveckling. Jag ska göra några citat ur boken. Alshemier skriver:
”Det finns många historier och vittnesbörd om lärares betydelse för enskilda
elevers lycka och framgång, men få har beskrivit en lärares avgörande
inflytande på ett så personligt, engagerat och gripande sätt som Albert Camus i
sin självbiografiska, ej fullbordade barndomsroman ”Den första människan”.” Alsheimer citerar ganska långa avsnitt ur
Den första människan vilket inte låter sig göras här, men jag håller absolut
med honom. Det är otroligt gripande. Slutsatsen är i alla fall att ”Camus gamle
lärare (i folkskolan, mitt tillägg), German Louis, fick uppleva att hans
faderlöse elev, från det fattiga, analfabetiska hemmet med en döv och nästan
stum mor och en tyrannisk mormor, tilldelades nobelpriset i litteratur 1957.”
Camus glömde aldrig Germain Louis och besökte honom årligen från 2:a
världskrigets slut 1945 fram till sin död 1960.
Alsheimer skriver vidare: ”Germain Louis förkroppsligade den
gode läraren. Han visste att utan bildning blir människan kvar i den värld, i
den kultur, som hon råkade födas i. Han visste att alla kan förändras, att alla
kan göra en ”bildningsresa” utifrån sina egna förutsättningar och att denna
resa kan bära långt – oavsett bakgrund. Han visste att man som ung behöver
hjälp för att kunna påbörja och genomföra en sådan resa, som går ut på att man
odlar själens förmögenheter. Han visste hur han kunde bibringa sina elever
kunskap och hjälpa dem att utveckla ”känslans skärpa och tankens inlevelse” –
och han gjorde det också. Han såg till att hans elever klev på bildningståget
och inledde den första resan mot att bli subjekt i sin egen rätt. German Louis
förstod också att om eleverna skulle klara av denna resa, måste hans
undervisning vara levande och rolig, engagerande och vägledande. Den måste
kunna stimulera till fortsatt lärande och absolut inte pådyvla eleverna
”färdigtuggad föda”. Han insåg att detta fordrade respekt och aktning för
eleverna, personligt engagemang från hans sida samt såväl vilja som förmåga att
gå utanför givna ramar när så krävdes. Han måste vara ständigt närvarande för
att ge uppmuntran och lugnande råd i avgörande ögonblick. Det krävdes helt
enkelt ett övergripande ansvar för elevens utbildning, naturligtvis i
förtroendefullt samarbete med dennes familj.”.
Det är måhända att ställa stora krav på lärare, men alls
inga orimliga krav. En professionell lärare bör absolut sträva mot att bli en ”god”
lärare enligt Alsheimers beskrivning. En professionell lärare ska bibringa sina
elever både kunskaper och bildning, och måste bedriva undervisningen därefter.
Nu vidare till mina funderingar. En första undran är så
klart huruvida dagens lärare motsvarar denna ”den gode läraren”, och mer
specifikt hur förskollärarna och lärarna i Eslövs förskolor, grundskolor och
gymnasieskolor gör det? Jag har inte tillräcklig insyn i skolan för att ha svaren, men jag är ganska övertygad om att det finns ett stort antal
utmärkta lärare i Eslövs kommun, och att de gör ett mycket fint arbete. Det är
bra. Vi behöver många ”goda ” lärare i kommunen. Alla våra barn och ungdomar
förtjänar att få göra sina egna bildningsresor, utifrån sina förutsättningar.
Elever från studieovana hem, likt Albert Camus, förtjänar att få stöd att nå så
långt det bara går, och inte bara nöja sig med godkänt. Elever med bättre
förutsättningar förtjänar att få stöd att nå så långt de kan, och elever med de
bästa förutsättningar förtjänar stöd att nå det där extra.
Vidare funderingar är hur vi stöttar våra goda lärare, så
att de får bra förutsättningar för att kunna utföra sitt viktiga arbete på bästa
sätt? Får lärarna det stöd och de resurser de behöver? Kan ”övriga” arbetsuppgifter
minska så att undervisning, kunskap och bildning får stå i fokus? Har
vi bra rektorer och skolledare som har förmågan att vara ”goda” pedagogiska och
organisatoriska ledare, och ge lärarna ett bra stöd? Ger vi lärarna, rektorerna
och skolledarna tillräckligt bra lön för att attrahera de ”goda”? Är Eslövs kommun en attraktiv arbetsgivare för lärare och skolpersonal?
Ytterligare en fundering är hur många "mindre goda” lärare
som finns i kommunen. Vad kan vi göra för att dessa också ska bli ”goda”? Kan vi öka motivationen och engagemanget? Eller finns det en grupp lärare som inte har ambitionen ens att göra ett bra
jobb? Här har jag ännu mindre några svar, men för våra barns skull tycker jag
inte vi har plats för skolpersonal med låga eller obefintliga ambitioner.
Eslövs kommun måste satsa på att ha hög klass på personalen i skolan. Den ”gode”
läraren gör underverk och alla våra barn, utan undantag, är värda att få kliva på bildningståget.