söndag 18 september 2011

Att förstå elsystem verkar vara omöjligt

Vi har en väldigt aktiv energidebatt i Sverige. Snart nog varje vecka kan man läsa insändare och debattartiklar om elmarknaden, förnyelsebar el, vindkraft och kärnkraft. Det är ju i grunden väldigt bra. Hade det gått att få ett något bättre kunskapsläge i debatten så hade det varit ännu bättre.

Senast i raden är SVD brännpunkt, där högprofilerade debattörer som Karl-Henrik Robert, grundaren för Det Naturliga Steget, Per Holmgren, meteorolog och företrädare för Greenpeace samt en Per Ribbing, civilingenjör (han som fungerar som det tekniska alibi't i artikeln får man anta), skriver. De har rätt i en del de skriver, men samtidigt missar de en hel rad av fundamentala mekanismer som våra elproducenter inte kan kosta på sig att strunta i, för då hade det varit svart för jämnan.

1. Energimarknaden är avreglerad. Det finns en elbörs, NordPool, som sätter priser på marknadsekonomiska grunder. Det innebär i korthet att överskott av produktionskapacitet sänker priset och underskott höjer priset på el. Det här förhållandet vållar stor huvudbry hos de flesta debattörer, såpass mycket att många helt väljer att avstå från att fundera på vad detta innebär för deras egna idéer på energiområdet.

Det innebär till exempel att ett överskott av el (genom en satsning på förnyelsebart till exempel), kommer sänka elpriset generellt. En generell sänkning av elpriset leder naturligtvis till att energibesparingar blir mindre intressanta för hushåll och företag. Är det självklart att en kraftigt utbyggd vindkraft i Sverige kommer tränga ut kolkraftverk i Tyskland? Nej, det finns inga marknadsekonomiska mekanismer som kommer realisera det per automatik. Antagligen kommer elpriset att sjunka så att elförbrukningen ökar. Sedermera nås ett nytt jämviktsläge med en högre elförbrukning som följd.

2. Sverige "envisas med" att använda en stor del elenergi för sin uppvärmning påpekar skribenterna. Det är ju helt sant, men det är nog viktigt att komma ihåg hur andra kalla länder löser sin uppvärmning av bostäder. Antingen genom polskt kol eller rysk gas. I Sverige finns det tre saker att ha i huvudet när man betraktar elförbrukningen hos privatkonsumenter:
a) Vi bor i ett kallt land
b) Väldigt många villor är byggda utan vattenburet system (=direktverkande el)
c) Väldigt många har konverterat från olja (ingen el) till värmepump (massor av el)

3. Prissättning på olika energislag påverkar varann. Lågt elpris tillsammans med högt kolpris ger förstås effekten att fler värmer upp sina hus med värmepumpar. Det omvända förhållandet cementerar den gängse ordningen på kontinenten.

4. Det är bara för de som inte alls har förstått hur ett nationellt elsystem driftas som det är enkelt och okomplicerat att tillföra mängder med produktionskapacitet som är högst osäker. Det finns gott om problem som måste lösas och kompensationer som måste utbetalas för att få ett sådant system att fungera. "Använd vattenkraften som reglerkraft", ropas det ofta. Visst, det görs redan idag med hjälp av särskilda avtal där vattenkraftsägarna får kompensation även när de inte producerar, som tack för att de står standby med en stor produktionskapacitet. Med en kraftig utbyggnad av vindkraft så får man ett än större problem.

5. Det är så oproblematiskt för skribenterna att beskriva elanvändning för uppvärmning som "slöseri", men några hållbara lösningar för hur miljontals hushåll ska använda spillvärme istället ges inte.

6. För den oinitierade kan det te sig enkelt att räkna ihop årsproduktionen av el och dra slutsatser av detta. Tyvärr knackar den fula verkligheten snart på dörren och upplyser om att man behöver få periodiseringen rätt också. Vi vare sig kan eller vill ha ett samhälle där man helt enkelt får stänga av elnätet när det är kallt ute.

Med det sagt, så tycker jag att man ska producera el så rationellt, billigt och miljövänligt som möjligt. Att med skattevapnet styra oss bort från ett oljeberoende är nödvändigt och helt oundvikligt. Men det är inte riktigt så enkelt som många vill låta göra gällande. För nästa gång jag ser en uträkning som "bevisar" att ett nytt vindkraftverk minskar utsläppen med "så hääääär" mycket på kontinenten riskerar jag att spy rakt på konferensbordet.

Så nästa gång någon skribent tvärsäkert påstår att vi kan stänga av all kärnkraft i Sverige, vore det ju klädsamt att beskriva åtminstone i övergripande ordalag hur en sån manöver ska gå till rent praktiskt.

Det vore liksom förlösande för debatten.

SvD | SvD | SvD | SvD | SvD | SvD |

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar