fredag 7 januari 2011

Det här med bolånebubbla...

Jag har funderat en del på bolån och eventuella bubblor på bostadsmarknaden den senaste tiden. För några dagar sedan fick Carl B Hamilton, FPs talesperson i ekonomiska frågor en DN-artikel publicerat på ämnet där han, får man anta, mejslar ut Folkpartiets politik på området. I korthet innebär förslaget sänkt avdragsrätt för ränteutgifter parat med en sänkt skatt på kapitalinkomster.

Nu är ju CB Hamilton nationalekonom vilket jag inte är, men jag missar helt poängen, både med förslagen var för sig, och varför de behöver hänga ihop förstår jag inte alls.

Att minska ränteavdraget straffar unga med stora lån, att minska kapitalskatten gynnar äldre och kapitalstarka. Det handlar om en rätt så stor omflyttning av pengar från unga till pensionärer.

Hur ger ett högre skatteuttag lägre priser på bostadsmarknaden? Teorin bygger förstås på att göra det ännu dyrare att bo så att färre har möjlighet att skaffa sig en bostad vilket i sin tur verkar dämpande på prisutvecklingen. Men är det verkligen en vettig politik? De galopperande priserna beror ju knappast på spekulation utan på grund av en alltmer akut brist på bostäder i våra största städer. Inte att förglömma, historiskt låga räntor och slopandet av fastighetsskatten har ju bidragit väsentligt till höjda bostadspriser. Lägger man dessutom på jobbskatteavdraget så har nog väldigt många samma eller till och med lägre andel av sin nettoinkomst som går till boende, även med ökad belåning.

Så länge tillgången på bostäder kraftigt understiger efterfrågan så kommer prisutvecklingen fortsätta. Risken för att vi ser en bostadsbubbla tror jag av detta skäl är kraftigt överdriven. Priserna kommer normaliseras när utbud och efterfrågan möts. Jag kan inte se det på något annat sätt än att Hamiltons förslag kommer ha mycket liten påverkan på prisutvecklingen, men däremot bjuda på två primära effekter;
- unga på bostadsmarknaden får betydligt högre skatt och sämre ekonomi
- samtidigt som äldre får sitt sparande gynnat.

Förslaget är alltså inte skaffat att förhindra en bubbla (det görs bättre med att lägga amorteringskrav), inte att förhindra galopperande bostadspriser (det görs genom att stimulera nybyggnation). Inte heller stärker det vår konkurrenskraft. Den enda effekten blir att man tar in mer skatt från redan pressade inkomstgrupper för att omfördela dem till andra, mer kapitalstarka grupper. Hamilton skriver att sänkt skatt på kapitalinkomster kommer medföra ökad konkurrenskraft, ökad stabilitet och tillväxt utan att vidare specificera hur dessa effekter skulle materialiseras.

Varför välja ut kapitalbeskattningen som den viktigaste skatten att sänka? Den som kan leva på kapitalinkomster betalar idag 30% i skatt oavsett inkomst. Den som lever på inkomst av tjänst beskattas med över 50%, redan vid löner på 31 700 kr. Över 42 300 kr betalar man ytterligare 5%. Detta är ett snuskigt system som bara fungerar som en hämsko på högt utbildade personer med höga löner. Till detta kommer oerhört stora kostnader för den som vill anställa personal.

Som jag ser det, och jag är ju inte nationalekonom som sagt, ligger problemet snarare hos kreditgivaren - bankerna. Banker vet att de inte behöver oroa sig för någon bubbla på bostadsmarknaden eftersom staten kommer hålla bankerna skadeslösa i händelse av kris. Det är nog en klok politik trots allt, men nu när vi precis kravlar oss ur kratern som den senaste finanskrisen skapade så är det snarare dags att ställa betydligt högre krav på bankerna. Ett tänkbart förslag är att bankerna avkrävs en viss likviditet, en krisfond, vilket begränsar möjligheten till alltför vidlyftiga utlån. Att förbjuda amorteringsfria lån över en viss procentsats av husets värde är en annan metod.

Kapitalskatten kan säkert vara skadlig på sitt sätt, men har ändå marginell effekt på en familjs förmåga att ställa mat på bordet, eller för all del alls ha ett hus att ställa bordet i. Men att ändra i avdragsrätten i en situation när räntorna ändå stiger snabbt och träffsäkert slå mot de med svag ekonomisk ställning är ju bara dum politik.

Läs även
| Niklas Frykman | Signerat Källberg | Gunnar Hökmark | Mathias Sundin | SvD | SvD | DN | DN | DN |

1 kommentar:

  1. Instämmer fullständigt! Sänkt fastighetsskatt, slopad förmögenhetsskatt och nu förslaget på sänkt kapitalskatt är alla exempel på hur Alliansen för en politik som innebär en kapitalöverföring från unga och arbetande till pensionärer och välbärgade.

    Ser man det i ett lite längre perspektiv kan man notera att när dagens 40-talister var unga satsade staten friskt på utbyggda universitet, förskolor, massiva subventioner till bostadsbyggande, avdragsrätt på lån en utbyggd statlig sektor så att alla fick trevliga akademikerjobb.

    Allt detta kostade givetvis pengar vilket man inte hade så inflationen skenade iväg och alla 40-talisternas lån åts upp (det finns inga 40-talister som "betalat av sina lån"). Samtidigt försvann deras föräldrars besparingar (snyggt).

    På 80-talet när 40-talisterna tjänade som mest så kom "den underbara natten" och inkomstskatterna sänktes.

    Nu när 40-talisterna är gamla och sitter med sina förmögenheter i fastigheter så avskaffar man fastighetsskatten.

    Nu har det dessutom blivit viktigt för staten att spara varför man inte längre subventionerar bostadsbyggande och istället för en stram penningpolitik som innebär att räntan faller och inga lån längre "äts upp" för dagens låntagare.

    40-talisterna har gynnats av statens politik ända sedan de föddes. Sänkt kapitalbeskattning är bara ytterligare en förmån de ska ges på resten av befolkningens bekostnad.

    SvaraRadera