söndag 5 december 2010

Fredens valuta

Euron kallas ibland för "fredens valuta", en påminnelse om varför samarbete och handel är en enande kraft i ett Europa med en mörk historia. Jag är i grunden positiv till Europasamarbetet och en gemensam valuta, trots den turbulens som nu råder om eurons framtid.

För eurosamarbetet är på riktigt i kris just nu och mycket pekar på att EU-skeptikerna har fått delvis rätt. Det finns mycket som talar för (trots att jag inte är ekonom) att euron har ställt till en hel del problem för vissa länder (PIIGS).

- En gemensam valuta kräver för det första en hård budgetdisciplin från samtliga länder som ingår i samarbetet. Därför finns ett överskottsmål där man får betala böter om man inte har sitt lands finanser i ordning. När Frankrike och Tyskland själva struntade i detta så eroderades tydligen attityden till denna skyddsregel och nu dras många EU-länder med enorma underskott. Nu ska reglerna skärpas - men förstås alldeles försent för att påverka den här krisen.

- En gemensam valuta kräver också att man solidariskt skyddar sin valuta från risker och spridningseffekter från andra länders kriser, men det är politiskt svårt att förklara för tyska skattebetalare varför miljardbelopp av deras pengar ska rädda grekernas m.fl slarv.

- Pga det icke optimala valutaområde som EMU-länderna utgör finns det risker med att inte kunna råda över saker som utlåningsränta; när tillväxten är hög och ekonomin är på väg att överhettas så är det svårare att bromsa. På samma sätt är det svårt att gasa om den rådande räntan är för hög för landet ifråga. Hur påverkade onaturligt låga räntor (pga införandet av euron) Irlands bostadsmarknad till exempel? Självklart kan man istället ändra skattesatser och regelverk för att styra ekonomin, men det är nog väldigt svårt att få acceptans för en momssats, inkomstskatter och bankregler åker berg-och-dalbana.

- När budgetdisciplinen brister, räntan är fel och en bubbla briserar till följd av en global finanskris så har en egen valuta distinkta fördelar. Nog för att en valuta som sjunker som en sten är ett långsiktigt problem för ett land, så är det en välkommen prisjustering mitt i krisen. En fallande valutakurs gör att konkurrenskraften stärks mot omvärlden och alla får sänkta löner (inte bara de offentliganställda). På kort sikt lättar detta på bördan.

Finanskrisen beror inte på euron. Islands krasch beror inte heller på euron, inte heller USA's framtida problem. En gemensam valuta behöver dock en drös förutsättningar för att inte vara så känslig som den här krisen faktiskt visat att euron är. Alla argument om att krisen hade kommit till PIIGS-länderna ändå även utan euro ekar tomma när andra välskötta länder måste köpa ut stater från sin egen undergång. Det hade de knappast gjort om de inte hade en gemensam valuta att skydda (och inte behövt heller för den delen).


Kommer Folkpartiet vara mer ödmjuk i debatten om euron framöver? Rädslan för att framstå som otydlig eller velig gör att många företrädare drar sig för att problematisera frågor offentligt, särskilt när vi har gått till val på "JA TILL EURON". Men ska vi lyckas med en gemensam valuta gäller det att få till systemet betydligt mer stabilt än nu.


SvD | SvD | SvD |

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar