tisdag 12 januari 2010

Alla är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra

På kommunstyrelsen ikväll fick vi ta ställning till ett förslag som handlar om att ekonomiskt stimulera vissa personer som får försörjningsstöd (tidigare socialbidrag) med 1000 kr / månad om de deltar i praktik- eller utbildningsinsatser. Dessutom ska dessa personer också få behålla andra inkomster upp till 2000 kr i månaden utan att försörjningsstödet sänks. För de med praktik ska OB-tillägget inte räknas som inkomst för dem som deltar i Arbete och Försörjnings projekt, däremot för alla övriga mottagare av försörjningsstöd.

Problemet med försörjningsstöd (i likhet med tex A-kassan) är att det blir hundraprocentiga marginaleffekter så fort man tjänar en extra krona. I samma stund som man tjänar en extra tusenlapp, så dras dras tusenlappen in på försörjningsstödet. Därför ska det mycket till för en person som får försörjningsstöd att motiveras till att jobba det där lilla extra.

Intentionen med förslaget är god, tyvärr är det behäftat med ett par allvarliga problem.

Kommunens policy måste vara att få människor att i så stor utsträckning som möjligt ta ansvar för sin försörjning. Detta skulle underlättas om steget från att vara beroende av försörjningsstöd och till egen försörjning inte var så stort som idag.

Om vi som exempel tänker oss en ensamstående mamma med några barn; Hon har lyckats få timanställning som vårdbiträde inom hemtjänsten, men hennes månadslön blir lägre än vad hennes försörjningsstöd skulle bli. Alltså har hon rätt till försörjningsstöd upp till normen. Om hennes arbetsgivare ber henne jobba lite extra på obekväm arbetstid så lönar det sig inte för henne. Därför kan man utifrån Arbete och Försörjnings förslag ställa sig frågan;

  • Varför ska de som finns som stadsvärdar på stationen ha ett par tusen extra men inte en ensamstående trebarnsmor som jobbar deltid inom vården?
  • Varför ska inte hon få behålla sitt OB-tillägg utan att få sänkt försörjningsstöd när detta gäller för de som praktiserar inom Arbete och Försörjnings försorg?

Vi är positivt inställda till ett system som ökar drivkraften till egen inkomst, även om detta skulle initialt ge högre kostnader för försörjningsstödet. Däremot kan vi inte ställa upp på ett förslag som med stor sannolikhet är olagligt, och lika illa, omoraliskt. Därför begärde vi återremiss för att belysa;

  1. Om det med gällande lagstiftning finns en möjlighet, för samtliga kommunmedlemmar som uppbär försörjningsstöd, att minska marginaleffekten för de som på olika sätt anstränger sig för att ta ansvar för sin försörjning genom eget arbete alternativt insatser ordnade genom Arbete och Försörjning.
  2. Om det finns stöd för att undanta inkomster vid beräkning av försörjningsstödet, annat än i de fall som finns reglerat i lag eller föreskrifter.
  3. Hur övriga behovsprövade bidrag och ersättningar påverkas om systemet skulle införas.
  4. Vilka kostnader som detta i så fall skulle medföra för kommunen.

Jag blev djupt förvånad när både Socialdemokrater, Vänsterpartister, Moderater och Centerpartister röstar igenom förslaget utan att ta hänsyn till dessa mycket relevanta synpunkter. Inget av dessa partier kunde se det omoraliska i att favorisera vissa grupper, till och med i strid med lagstiftningen. Förskräckande är ordet.

Detta är en obetydlig fråga för de flesta, men det är helt avgörande för dem som påverkas. Principlöshet är politikens allra fulaste tryne. Särskilt när det handlar om vårt samhälles mest utsatta och marginaliserade människor som oftast inte har något politiskt inflytande.

Titeln? Det är ett citat från Orwells "Grisfarmen".

1 kommentar:

  1. Det där är dålig politik, mycket beklämmande att det röstades igenom, särskilt som FP lagt fram synnerligen relevanta invändningar.

    SvaraRadera