måndag 5 oktober 2009

Kvoterad Föräldraförsäkring - ett mått på feministisk framgång?

Kvoterad föräldraförsäkring är ett hett samtalsämne inom Folkpartiet idag. Det finns nämligen en motion till landsmötet om att individualisera försäkringen för att därigenom tvinga papporna att vara hemma mer under spädbarnsåren. Förespråkarna hävdar att detta är det enda sättet att uppnå jämställdhet mellan könen och eftersom vanligt folk inte begriper sitt eget bästa så måste politikerna tvinga upp detta mått på feministisk framgång. För att bredda synvinkeln lite så anför man dessutom att alla andra försäkringssystem är individualiserade. Tex så är det den sjuke som får sjukpenning, den arbetslöse som får A-kassa osv.

Jag har tidigare skrivit om saken, och jag delar helt enkelt inte motionärernas synsätt i frågan. Föräldraförsäkringen fungerar som en rättighet för barnet, nämligen att samhället betalar för att en av föräldrarna ska ha omsorg om barnet i upp till 480 dagar. Att då dra paralleller till andra socialförsäkringar som på ett självklart sätt är individuella är ju ett anti-intellektuellt påstående.

Dessa 480 dagar blir i praktiken 390 dagar, eftersom de sista 90 dagarna är sk. lägstanivådagar med låg ersättning. Med risk för att trampa på några feministiska tår så sticker jag ändå ut hakan och påpekar att det är kvinnan som föder barnet, inte mannen. Det innebär att den verkar vettigt att den första tiden efter födseln så behöver kvinnan få chans att vila sig från påfrestningen av graviditeten. När jag ändå staplar anatomiska självklarheter så bör amningen också nämnas. Många mödrar försöker amma så länge som möjligt, åtminstone 6 månader. Rekommendationen från Socialstyrelsen och WHO är 12 månader. Låt oss nu leka med tanken att en mamma vill följa rekommendationen och följaktligen stannar hemma ett år. Då blir det inte mer än 25 dagar kvar med full ersättning till pappan. Lyckligtvis ser statistiken bättre ut än så. Idag tar papporna ut drygt 20% av föräldradagarna och det finns en starkt stigande trend.


När det gäller tillfällig föräldrapenning (VAB) så ligger pappornas andel konstant runt 35%.  (klicka på bilden för en större version)

Personligen tog jag ut cirka hälften av föräldraledigheten för mina barn - men det var något som passade oss och vår familj. Jag är emot att politiker ska diktera villkoren för föräldraskapet på områden där de bästa besluten fattas hemma vid köksborden. Inom politiken pratar vi ofta om subsidaritetsprincipen, vilket innebär att beslut ska fattas på lägsta effektiva nivå. När det gäller fördelning av föräldrapenningen så kan nog ingen debattör påstå med hedern i behåll att denna fördelning bäst beslutas i Sveriges Riksdag.

Innebär detta resonemang att jag förespråkar ett ojämlikt samhälle? Nej, inte enligt mitt sätt att se på saken. För det första är jämlikhet för mig inte synonymt med likformighet. Strävan efter likformighet är för mig ett kollektivistiskt synsätt och främmande för en liberal. På precis samma sätt är inte rättvisa nödvändigtvis att alla bidrar lika mycket, vilket är det allmänt accepterade synsätt vi har bl.a. på skatteområdet.

En inbyggd konflikt i liberalismen är att när vi står för individens frihet och självbestämmande så kanske människor inte använder sin frihet på det vis vi önskar. Men det är något som vi får acceptera, det är att ta konsekvenserna av sin ideologi. I det här fallet innebär det att inte detaljstyra familjers vardagsbeslut. Dessutom finns det mycket som talar för att Folkpartiet inte behöver mer pekpinnepolitik just för tillfället.

Läs mer:
Mattias Lönnqvist (FP)
Att dricka liberalt
Liberati
Hanna Lager
Johan Ingerö
SvD

22 kommentarer:

  1. Jag har egentligen inga problem med liberaler som är emot 50/50, individualisering eller en tredjedelsmodell. Däremot tycker jag att ni har fel, men som liberal går det att landa i olika slutsatser i ganska många frågor.

    Det jag har invändningar mot är de som försöker spela liberalism-kortet mot en delning av föräldraförsäkringen; när man antyder att den åsikten inte skulle vara liberal.

    Jag har också invändningar mot föräldraförsäkringens unikum, att den riktar sig till två personer, när alla andra försäkringar är individbaserade.

    Jag har givetvis läst ditt argument om att den skulle vara individbaserad, sett från barnets perspektiv, men jag delar inte den åsikten. Vore så fallet så borde barnets vårdnadshavare kunna besluta helt fritt över dagarna, dvs föräldrapenningen skulle kunna plockas av vem som helst som vårdnadshavaren vill, exempelvis barnets farbror eller moster, eller någon i bekantskapskretsen.

    Nu är det dock knutet till vårdnadshavarna och det innebär att vi har ett enda transfereringssystem som inte är individanpassat utan gruppanpassat, och då till den relativt nya sociala konstruktionen kärnfamilj.

    Det går dessutom på tvärs mot vad syftet var med föräldrapenningen när den infördes. Jag citerar från RFV:

    "Föräldrapenningen har till syfte att möjliggöra både för kvinnor och män att kombinera
    förvärvsarbete med familjeliv. Båda föräldrarna skulle ses som individer
    med rättigheter och skyldigheter gentemot sina barn och mot arbetsmarknaden.
    Föräldrapenning ska även täcka en större del av inkomstbortfallet som föräldraledigheten
    innebär. Detta för att ge föräldrar möjlighet att vara hemma med sitt
    barn under en längre sammanhängande period vid barnets födelse eller adoption.
    Dessa två syften betonades även när föräldraförsäkringen infördes år 1974."


    Notera särskilt syftet i första meningen, liksom individbetoningen i andra meningen.

    Visst, man skulle kunna argumentera för att våra trygghetssystem behöver göras om. Jag är själv anhängare av ett system med trygghetskonton som man kan använda för föräldraledighet, studier, etc, men det är inte så systemen fungerar idag och ska vi diskutera en reformering av föräldraförsäkringen så bör vi utgå från hur den fungerar och hur detta står sig i relation till det syfte som den hade när den infördes.

    Jag köper inte heller ditt argument om att kvinnan behöver vila upp sig. För detta finns mammapenningen som ger kvinnan rätt att vara ledig upp till sju veckor före förlossningen liksom sju veckor efter. Männens motsvarighet, pappapenningen, ger rätt till ledighet i 10 dagar i samband med förlossningen och dessa två är skapade i samklang med att det är kvinnan som faktiskt föder barnet.

    Vad gäller WHO:s rekommendationer kring amning så är deras rekommendation att barnet ska få all sin näring via amning (eventuellt med komplettering av AD-droppar) under de första sex månaderna. Mellan 6 månader och 1 år bör barnet få en del näring via amning och en del via vanlig kost.

    Detta gör att kvinnan mycket väl kan ta ut halva föräldraledigheten, dvs 390/2 = 195 dagar. 195 dagar motsvarar något mer än 6 månader, och lägger du på de sista 90 dagarna (då man får ut ett lägre belopp) så kommer vardera förälder upp i 8 månader var. Med en bröstpump kan man mycket väl tillfredställa barnets behov av bröstmjölk som ett komplement till övrig kost under månad 6-12.

    Så tyvärr, de biologiska argumenten håller inte. Hade de gjort det skulle det fortfarande ha motiverat en ändring av föräldrapenningen, men då genom att större delen av den reserveras för kvinnan.

    SvaraRadera
  2. Först måste jag rätta dig, du har möjlighet i dagens system att överlåta dagar på annan anhörig.

    Den där "nya sociala konstruktionen kärnfamilj" är ju faktiskt den konstellation som de flesta med små barn lever i, såvida man inte har skilt sig direkt efter barnets födelse. Vilket leder mig in på en annan brist i det system du förespråkar, nämligen hur ditt förslag ska hantera den situationen.

    Du är övertygad om att din tolkning är i sanning liberal och att min är det inte. I ett strikt teknokratiskt synsätt kan jag ge dig rätt. Men du får ju hålla med om att i praktiken kommer individen och tillika familjens valmöjligheter att kringskäras med ditt förslag. Det är ju precis den inskränkning av valmöjligheterna som du dessutom VILL uppnå - i syfte att skapa din definition av jämställdhet.

    Så kvinnan ska pumpa ut bröstmjölk innan hon går till jobbet, så att mannen kan mikra på den när det väl ska serveras mat till den lille. Smidigt värre.

    Jag förutsätter att du själv har barn och har levt som du lär. Om inte så är det ganska förmätet att komma med helt onödiga pekpinnar om familjeangelägenheter.

    Personligen vet jag att de allra flesta föräldrar uppskattar flexibiliteten i dagens system och jag tror det skulle vara en kvarnsten runt halsen för Fp att gå in i en valrörelse med mer pekpinnepolitik.

    SvaraRadera
  3. Fast just pekpinne-politik är ju det jag inte argumenterar för.

    Som sagt; mitt stora problem är inte om liberaler tycker annorlunda än vad jag gör -- även om ni från mitt perspektiv har fel -- utan inställningen att individualisering är icke-liberalt, att det är inskränkningar i folks frihet, att det är pekpinnepolitik.

    Så, vi tar det en gång: att argumentera för en individualisering av föräldraförsäkringen är liberalt. Att argumentera för hälften var är liberalt. Det är ingens frihet som inskränks, det är inte föräldrarnas pengar som vi pillar på, det är ingen klåfingrig staten-vet-bäst-paternalism.

    Därmed inte sagt att man måste tycka som jag från ett liberalt perspektiv. Däremot kan du inte påstå att jag företräder en mindre liberal inställning i frågan än du gör, eller att ett liberalt parti inte skulle kunna förorda hälften var.

    Och, visst är det så att många lever i konstruktionen kärnfamilj, men de blir ovanligare för varje år och -- framförallt -- så är det en relativt ny konstruktion. Eftersom du hänvisade till biologi-argumentet kring amning så påpekade jag att kärnfamiljen är en ganska tillfällig parantes i mänsklighetens historia.

    Att en 50/50-modell skulle beskära familjens valmöjligheter är möjligt; men familjen är ointressant ur ett liberalt perspektiv. Det är konservativa och socialister som ser till grupper och vad som gagnar dessa; för en liberal är det individen som är utgångspunkt och individens frihet beskärs inte det minsta. Snarare tvärtom.

    Slutligen; huruvida jag har barn är givetvis ointressant i sammanhanget. Däremot har du rätt i att det inte är en valvinnande fråga, men det skiter jag faktiskt i. Jag tar mina politiska ställningstagande utifrån vad jag kan bottna i min liberala ideologi. Huruvida det ger röster eller ej spelar faktiskt ingen roll för mig.

    SvaraRadera
  4. Du skriver att familjen är ointressant för dig. Och förvisso är individen liberalismens kärna, men det skadar ju inte att vara pragmatisk också. Det är ju de facto så att både familjens och individens frihet blir större av att man får välja fördelningen själv. Jag noterar att du dessutom kvitterar det påståendet.

    Hur uppfattar en vanlig väljare det hela - blev det mer valfrihet med ditt förslag? Nej, det blev det inte. Skulle en vanlig väljare då förstå resonemanget med att kvoteringen ledde till större valfrihet för individen, TROTS att man upplever att valfriheten minskade? Nej, knappast. För det är som sagt bara i teorin valfriheten blir bättre.

    Anledningen att jag frågade om du har egen erfarenhet är att det är hittills enbart personer utan barn, eller som i alla fall inte själva har tagit ut hälften som jag sett argumentera för 50/50 lösning. Du kanske är undantaget?

    SvaraRadera
  5. Det blir inte mindre valfrihet med "mitt" förslag. Individen väljer själv om han/hon vill ta ut föräldraledighet och hur mycket i sådana fall.

    Och återigen är det ointressant om jag har barn eller ej, men eftersom du inte verkar kunna släppa frågeställningen; nej, jag har inga barn. Däremot har jag kompisar som valt att dela föräldraledigheten rakt av 50/50.

    En del av dem debatterar dessutom för en 50/50-modell. Andra tar inte ställning i frågan utan konstaterar krasst att den förälder som inte vill vara hemma med sitt barn inte borde vara förälder till att börja med.

    Andra skulle gärna ha varit hemma mer men har haft chefer som inte accepterar att män tar ut sin föräldraledighet.

    Och då är vi tillbaks till valfriheten igen. Med en 50/50-modell kan fler män välja att ta ut sin föräldraledighet och vi ökar alltså valfriheten för individen. Som är det enda som borde vara viktigt om man är liberal.

    SvaraRadera
  6. Jag ska inte upprepa mig när det gäller valfrihetsargumentet, jag tror det är tydligt att det argumentet inte är ert starkaste kort. Satsa hellre på argument som handlar om att bryta könsroller, att åtgärda strukturella löneskillnader eller liknande. För dessa effekter finns och de argumenten håller också.

    Det är också mot dessa argument som jag har gjort avvägningen mellan inskränkandet av valfriheten emot. Personligen har jag landat i att den förlust man gör i valfrihet inte står i proportion till nyttan för att åtgärda strukturella löneskillnader (det finns bättre sätt att åtgärda sådant menar jag).

    Så ett tips i all välmening, skippa valfrihetsargumentet. Det tillhör era motdebattörer i denna fråga.

    Som jag skrev i mitt huvudinlägg så har jag och min fru tagit ut halva tiden var. Vi tyckte det var jättebra och det är tydligt att fler och fler tycker det, eftersom det är en signifikant ökning av mäns uttag varje år. Utvecklingen går åt rätt håll, så varför pilla på ett fungerande system som dessutom prisas av föräldrar för sin flexibla uppbyggnad?

    SvaraRadera
  7. Fast jag diskuterar inte frågan primärt utifrån ett jämställdhetsperspektiv, även om det är positivt att det ökar jämställdheten också.

    Jag är ideologiskt driven och försöker alltid att hitta den ideologiska aspekten i en fråga. Utifrån det gör jag min bedömning av vad som är den mest liberala linjen -- enligt mitt sätt att se på liberalismen -- och ser hur väl det står sig mot vad min ryggradskänsla säger. Ibland håller dessa två aspekter med varandra, ibland leder det till att jag måste ompröva hur jag ser på liberalismen och ibland behöver jag ompröva min ståndpunkt i en fråga.

    Just föräldraförsäkringen är en fråga där jag ändrat åsikt utifrån att jag analyserat frågan från ett liberalt perspektiv. Individualiserade trygghetssystem är alltid mer liberala än gruppbaserade dito i min värld. Individualisering leder till ökad valfrihet och ökad valfrihet är bra.

    Men, som jag skrev i mitt första svar; jag har inga problem med att inte alla tycker som jag. Mitt problem är när man använder en felaktig argumentation mot en individualisering. Som att det inte skulle vara liberalt, eller att det stora problemet egentligen är VAB.

    SvaraRadera
  8. Daniel, vem har du möjlighet att överlåta dagarna till med dagens system? Att du kan överlåta VAB-dagar vet jag, men visste inte att det också gällde de 480 dagarna i den ordinarie föräldrapenningen.

    Sen förstår jag inte vad du menar med att leva som man lär. Jag tycker att det är fullt rimligt att föräldrarna utnyttjar flexibiliteten i dagens föräldrapenning och det kan jag inte gärna ha några åsikter om, men om en statlig ersättning får negativa konsekvenser, t ex rationell statistisk diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden, så ser jag inget konstigt med att förändra den. Vill du hellre tvinga företagen att bortse från hur föräldrapenningen utnyttjas? Om man ska hårdra det är all fördelningspolitik en begränsning av valfriheten, vad är det som gör de här sista kronorna speciella?

    SvaraRadera
  9. @Magnus
    Du påstår att dagens system leder till "rationell statistisk diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden"

    Eftersom du förespråkar förändring av nuvarande system så har du bevisbördan. Visa mig belägg för att föräldraförsäkringens utformning har denna effekt så ska jag kommentera denna information.

    SvaraRadera
  10. Du håller alltså inte med om att kvinnor som grupp (i det här fallet) är en större risk för arbetsgivare och att arbetsgivarna kommer att förhålla sig till det? Jag kan kan återkomma med undersökningar och studier som stödjer min uppfattning, men det är ju lättare att föra en diskussion nu när jag förstår din utgångspunkt. Om man ser föräldrapenningen som något som bara påverkar de som sitter vid köksbordet och fördelar dagarna så finns det så klart mycket färre anledningar att ändra något, men det tycker jag är en grov förenkling av frågan.

    SvaraRadera
  11. Här är en utredning som pekar på hur dagens föräldrapenning kan tänkas bidra till den könssegregerade arbetsmarknaden i Sverige: http://www.riksdagen.se/debatt/visadok.aspx?spc=obj&guid=e46ca9e6-1902-40d5-809c-25331046141c

    Utredningen refererar också till en annan studie (Haas och Hwang, 2000) som konstaterar att en tredjedel av arbetsgivaren förväntar sig att faderns engagemang i familjen är begränsad mest till veckoslut. Fäder som tar ut föräldraledighet kan förvänta sig att det påverkar deras karriär negativt.

    Kapitel 5 i utredningen om en reformerad föräldraförsäkring (SOU 2005:73) tar också kort upp arbetsgivarnas inställning till föräldraledighet: http://www.regeringen.se/sb/d/5140/a/49766

    Även om föräldraförsäkringen (och utnyttjandet av den) inte är den enda eller största orsaken till en könssegregerad arbetsmarknad är jag övertygad om att den bidrar. Om du kommer till en annan slutsats får du gärna förklara hur du resonerar.

    Sen skulle jag fortfarande vilja att du förtydligar ditt påstående att det är tillåtet att överlåta dagarna med föräldrapenning till någon annan än den andra vårdnadshavaren.

    SvaraRadera
  12. @Magnus

    Jo, det bidrar till att kvinnors ställning på arbetsmarknaden blir svagare. Det har jag heller inte förnekat. I diskussionen ovan kan du se att jag just refererar till att detta är förespråkarnas starkaste kort. Jag förstod bara inte vad du menade med "rationell statistisk diskriminering". Ordet diskriminering var väl det som triggade min fråga.

    Jag anför principen att en individualiserad försäkring inte kommer gynna familjerna eftersom valfriheten minskar. Det får du väl ändå hålla med om. När jag väger detta - äsch, jag har ju redan skrivit samma sak ovan...

    När det gäller överlåtelse av dagar, så hade jag fel i påståendet. Det går inte att överlåta dagar till någon annan än vårdnadshavaren.

    SvaraRadera
  13. Mattias, du skriver att

    "Föräldrapenningen har till syfte att möjliggöra både för kvinnor och män att kombinera
    förvärvsarbete med familjeliv". Är detta ågot som inte är viktigt för dig genom din tolkning av liberalismen? Tycker du att kvinnors möjlighet att välja karriär och slippa bli bortvald är en "trevlig sekundäreffekt"? Tycker du att män som vill välja att spendera tid med sina barn (dvs agera som en kvinna statistiskt) ska behöva bli bortvalda. För mig låter det som selektiv liberalism (eller vad man ska kalla det?) dessutom, vad är den liberala principen värd om man helt struntar i utfallet?

    Daniel:

    Du skriver att du gjort en avvägningen mellan inskränkningen i valfrihet och de strukturella vinsterna. Hedersamt att du i alla fall nämner den trade offen men du nämner inget om de åtgärder som enligt dig skulle få större effekt på det strukturella problemen. redogör gärna för dem. Om du läser på de länkar som Magnus klippt in så kommer du att se att det sannolikt inte finns någon reform som skulle ge så mycket effekt på de strukturella löneskillnaderna (läs gärna vårt svar på Amelie Tarschys Ingres inlägg i senaste numret av NU). Att kvinnor väljs bort och inte kommer i fråga för positioner med höga löner skulle med all sannolikhet minska med en individualiserad FF.

    Jessica

    SvaraRadera
  14. @Jessica

    Strukturella löneskillnader finns, i vissa brancher mer än andra. Det finns flera skäl till detta varav en anledning är kvinnors befarade frånvaro. (Notera att kvinnors faktiska frånvaro och dess påverkan på lönen inte är strukturellt anser jag, precis som en persons faktiska sjukfrånvaro också kommer ha påverkan på löneutvecklingen)

    Jag kan egentligen inte uttala mig om vad som skulle vara de mest effektiva åtgärderna för att komma tillrätta med strukturella löneskillnader. Det vet jag inte. Men jag förutsätter att arbetsmarknadens parter jobbar med denna fråga kontinuerligt. Om man anser att en absolut jämställdhet på arbetsmarknaden är den viktigaste frågan, så är det självklart att vara för en individualiserad föräldraförsäkring. Det anser dock inte jag. Jag väver även in andra värderingar och aspekter på livet.

    Men om man ska komma tillrätta med strukturella löneskillnader på riktigt, så gissar jag att man behöver göra så oerhört mycket mer, både i vilka utbildningar som kvinnor företrädesvis väljer, till vilka yrken de företrädesvis väljer. Man måste också komma åt beteenden som gör att kvinnan känner ansvar för familj och sociala relationer i större utsträckning än män (som grupp). Det blir stora ingrepp i det egna fria valet vilket jag inte anser är en bra idé alls.

    SvaraRadera
  15. Jessica: jag försöker analysera alla frågor genom mina liberala glasögon i första hand.

    Därefter gör jag en analys genom mina verklighetsglasögon; vad ett beslut skulle innebära i praktiken, om vi faktiskt bortser från all teori.

    Då ser jag genom mina liberalglasögon att en delning 50/50 upprätthåller för mig viktiga liberala principer som att se personen som individ och att ge alla lika möjligheter.

    Genom realismglasögonen ser jag att det skulle motverka de strukturella löneskillnaderna.

    När båda glasögonen ger samma bild är det lätt att känna att man hamnat i rätt beslut. Det är när glasögonen ger olika bild som man hamnar i en konfliktsituation; när den ideala bilden inte stämmer med den praktiska.

    Jag trodde du hade insett vid det här laget att det är ideologi som är min drivkraft och att jag alltid försöker bottna mina ställningstaganden i min syn på liberalismen som ideologi.

    SvaraRadera
  16. @Mattias,

    Jag vill gärna ha en kommentar på hur dina realistbrillor ser på följande situationer och hur du förväntar dig att det ska funka:

    * Den ena föräldern är långtidssjukskriven, arbetslös eller studerar
    * Den ena föräldern dör
    * Föräldrarna skiljer sig
    * Den ena föräldern gör värnplikt
    * Den ena föräldern är okänd

    I anslutning till det kanske du kan förklara hur individens valfrihet faktiskt ökar med ditt förslag? Jag fattar fortfarande inte hur det går ihop.

    SvaraRadera
  17. Daniel,

    i alla dina exempel har vardera förälder 240 dagar. Väljer den ena föräldern att inte ta ut sina dagar så tas de heller inte ut.

    I två av dina exempel så har du specialfallet ensamstående förälder. För dessa enastående (nej, det är inget stavfel) föräldrar har vi redan idag en hel del extra stöd och specialregler. Det finns inga hinder för att införa fler stöd för ensamstående föräldrar, men då är det just det; ett specifikt stöd för ensamstående föräldrar.

    Och individens valfrihet ökar eftersom det är individen som bestämmer över dagarna; inte traditioner, förväntningar och andras syn på föräldraskapet.

    SvaraRadera
  18. @Mattias

    Det blir 195 dagar med fullt betalt per förälder, och du får inte lämna barn under 1år till förskolan.

    Tycker du avfärdar problemställningarna väldigt enkelt. Antagligen har vi även skilda uppfattningar om för vem som försäkringen är till för. Du verkar anse att den är till för föräldrarna, och jag anser att den är till för barnet.

    Jag hoppas verkligen att det blir ett hejdundrande avslag på motionen.

    SvaraRadera
  19. Jag "avfärdar" problemställningen eftersom det är exempel som du konstruerat med syftet att försöka stärka din tes.

    Det är vad som normalt sett kallas för ledande frågor.

    Enligt SCB fanns [2000-2001] 246.000 ensamstående med barn (där barn räknas som 0-21) varav 178.000 kvinnor.

    Det fanns 1.763.000 sammanboende med barn varav 878.000 kvinnor.

    De ensamstående utgör alltså 1/7 av det totala antalet hushåll med barn.

    När du konstruerar ett trygghetssystem så utgår du från majoriteten och etablerar grundreglerna där. Sedan börjar du titta på undantagen och ser om du behöver komplettera för just dessa fall.

    Ensamstående är ett specialfall och det är inte bara föräldraledigheten som är problematisk för dem utan att hela den ekonomiska situationen är mer ansträngd för ensamstående.

    Just därför har vi särskilda bostadsbidrag för ensamstående. Just därför har vi olika typer av stöd till ensamstående föräldrar.

    Problemet är bara att du konsekvent hoppar in i specialfall eller ovidkommande frågeställningar om jag har barn. Jag kan inte tolka det som annat än att du saknar argument i huvudfrågan och därför är tvungen att sticka ut på en massa sidospår hela tiden.

    Håll dig till huvudfrågan istället. Sluta tjafsa om ovidkommande detaljer som huruvida jag har barn, hur amningen ska lösas, hur det fungerar om ena föräldern dör under småbarnsåren (allvarligt; hur vanligt tror du att det är?) och håll dig till sakfrågan.

    Därefter kan vi diskutera detaljer; eller tror du att dina detaljfrågor löses med automatik i nuvarande system?

    Du har nu blivit motbevisad när det kommer till att överlåta föräldradagar, du har blivit motbevisad om amningen, du har blivit motbevisad om att syftet skulle vara att modern behöver hämta sig efter förlossningen, du har blivit motbevisad om att det skulle röra sig om "pekpinnepolitik", du har blivit motbevisad om att det inte skulle finnas en rationell statistisk diskriminering.

    Behöver jag verkligen fortsätta? Varje gång som något av dina argument faller så hoppar du till en annan tuva; utan att låtsas om att du redan hoppat från ett antal tuvor som sjunkit och utan att beröra kärnan i problematiken; att nuvarande system leder till en ojämställdhet på arbetsmarknaden.

    Genom att argumentera för att nuvarande system behålls så argumenterar du de facto mot jämställdhet och för en diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden.

    Du erbjuder inga andra lösningar på problemet och du kommer viftande med halmgubbe-argument och anekdotisk bevisföring. Jag måste alltså ställa mig frågan om du ens är intresserad av problemet som föräldraförsäkringen utgör.

    SvaraRadera
  20. @Mattias

    Du har inte vid ett enda tillfälle kvitterat att det finns problem med individualiserad föräldraförsäkring. Jag har skrivit om avvägningarna vid ett flertal tillfällen, även i huvudinlägget. För dig är det inte en avvägning, eftersom nuvarande system är skit och ditt föreslagna är guld. Du hävdar att kärnfamiljen är en ny konstruktion och på väg att försvinna, enligt ditt eget resonemang bör alltså "de ovidkommande" ensamstående öka i framtiden då?

    Du är förbannad, det märks. Du blir förbannad för att du inte har tänkt igenom problemen innan och nu förbjuder stoltheten att ens på någon punkt kvittera att det finns problem även med din lösning.

    Förresten, vi kan tillfoga egenföretagare till min lista ovan. Är detta också en kategori som är helt ovidkommande, precis som ensamstående föräldrar?

    Jag har försökt få dig till att göra en konsekvensanalys av ett förändrat system. Det är det minsta man kan begära om man vill reformera ett omfattande försäkringssystem. Du avfärdar mig med att JAG bygger halmgubbar.

    SvaraRadera
  21. Nej Daniel, du försöker inte skapa en diskussion kring en konsekvensanalys. I brist på argument för nuvarande system -- eller argument mot andra system -- kring huvudlinjen så sticker du ut på stickspår kring detaljfrågor; detaljfrågor som är lätta att lösa.

    Huvudargumentet mot en individualisering kring föräldraförsäkringen har alltid varit att det skulle vara oliberalt, att det skulle handla om att gå in och pilla i köksbordsfrågor. Som jag redan visat så håller inte det argumentet. Vill man hitta ett starkt argument mot individualisering måste man alltså hitta ett annat.

    Samtidigt är argumenten för en individualisering att det är mer i linje med liberalt tankegods (se till individen, inte gruppen), att det är i linje med de ursprungliga intentionerna när det skapades, att det leder till att fler pappor tar ut föräldraledighet och att det minskar ojämställdheten på arbetsmarknaden.

    Jag har alltså fyra starka argument för en 50/50-modell. Du har noll mot.

    Vilket gör att du återigen sticker ut på ett sidospår; egenföretagare. Är det ditt argument emot? På allvar? Är du medveten om hur få egenföretagare som nuvarande system verkligen fungerar för? Om det ska vara ett argument mot så måste gruppen du exemplifierar med ha ett fungerade system i dagsläget. Så är inte fallet med egenföretagare.

    Sedan har givetvis alla system problem. Det går nämligen inte att skapa perfekta system. Däremot lider en-tredjedels-modellen av färre systemfel än nuvarande system och ett individualiserat system lider av färre system än de båda.

    Det vore bättre -- som jag skrev inledningsvis -- att titta på ett system med trygghetskonton, som kan användas för studier, för arbetslöshet, för föräldraledighet, etc, men det är inte det diskussionen på landsmötet handlar om. Där ställs tre komplexa system -- nuvarande (med eller utan pappamånader), en-tredjedels och individualisering -- mot varandra.

    Jämför du tre komplexa system med varandra måste du jämföra huvudlinjerna i dem först, eftersom det är huvudlinjerna som påverkar flest personer. Du kan inte dra ut diskussionen kring specialfall -- för det är just specialfall som ensamstående föräldrar, föräldrar där en av dem gör lumpen, änkor/änklingar, etc, är -- därför att då kan du inte göra en adekvat bedömning av systemen.

    Man börjar alltid med huvudlinjen, dvs vad blir effekten av ett nytt system för de flesta. När man utifrån detta bedömt vilket system som har mest potential så kan man börja titta på specialfall så att inte dessa försämrar systemet så att det blir sämre än det gamla.

    Det är system som frågan handlar om. När du börjar diskutera specialfall först så blir det halmgubbe-argument, därför att du försöker flytta fokus från det som diskussionen borde handla om. För att citera Wikipedia: "Halmdocka (halmfigur, halmgubbe), engelska "straw man argument", är ett retoriskt begrepp, och kan vara antingen en medveten taktik eller en form av argumentationsfel. En halmdocka används särskilt i ett läge då en motståndares verkliga argument kan vara svåra att bemöta rationellt."

    Ditt enda egentliga argument för nuvarande system är att det skulle vara bra för familjen. Vilket är en konservativ ståndpunkt, inte en liberal.

    SvaraRadera
  22. @Mattias

    Jag vet inte hur länge vi ska fortsätta med den här väderkvarnsdebatten. Men för att summera lite:

    1. Jag har vid ett flertal tillfällen resonerat runt nackdelarna i nuvarande system. Jag har bett dig göra detsamma om nackdelarna med ett individualiserat system. Men du nämner inga nackdelar vilket jag tolkar som att du inte ser några nackdelar.

    2. Du hävdar att valfriheten i själva verket blir bättre med ett individualiserat system. Alla fattar att valfriheten i själva verket blir sämre. Men även i denna fråga vill du inte acceptera att det går att ha två åsikter.

    3. Jag har påpekat att det finns en stor grupp som tex är ensamstående. Detta är enligt dig att välja sidospår eller bygga halmgubbar. Du har inte vid något tillfälle bemött detta med annat än ett avfärdande

    4. Du förespråkar en genomgripande reform och jag är i min fulla rätt att ifrågasätta hur du har tänkt att det ska funka. Vad du då borde kunna är förstås att argumentera sakligt om varför ditt förslag är så mycket bättre och hur du löser de uppenbara brister som skulle bli ett faktum. Det har du inte lyckats med.

    5. Det visar sig att pappornas andel är ökande för varje år och jämställdhetsbonusen kommer förbättra dessa siffror. Mammor och pappor gör rationella och frivilliga val som passar deras livssituation. Att kringskära detta fria val och den flexibilitet systemet ger är för dig ett liberalt förslag - mig kallar du konservativ även fast du inte alls ser till individen i den här frågan, utan kollektivet och de nyckeltal som hör till.

    SvaraRadera