måndag 20 april 2009

Parasiternas paradis

En alldeles eminent rubrik, tycker jag. "Parasiternas paradis". Man för tankarna direkt till ryggdunkande direktörer och styrelseledamöter som tilldelar varann ohemult mycket pengar. Eller kanske massmedias enorma makt där man i samförstånd hissar eller dissar partier, personer eller företeelser.

Men Peter Wolodarski, politisk redaktör på DN använder ordet om de parasiter som huserar på piratnätverket Internet. "Parasiternas paradis kan verka attraktivt för alla som använder internet, men i förlängningen väntar en dramatisk minskning av all journalistik som kostar pengar", avslutar han artikeln med.

Det konstiga är att DN självmant lägger ut artikeln (och alla andra) på detta usla piratnätverk. Vill man ha betalt för nyheten (om man inte nöjer sig med de ymniga reklamintäkterna från hemsidan alltså) så räcker det väl med att släppa den som pappersversion? Då föreligger det knappast nån risk att man blir citerad, länkad eller aggregerad på parasiternas paradis? Det finns ju dessutom möjlighet att ha abonnemang även på internet, likt aftonbladet med sin plustjänst. Kanske nåt att prova?

Internet ställer förvisso alla affärsmodeller på sin spets. Anledningen är förstås att internet är det största som har hänt genom världshistorien, helt i klass med tryckpressen och den enorma påverkan detta fick på samhället då det begav sig. Medborgarna har aldrig varit mer informerade än nu. Små företag, med bra priser/produkter kan lätt nå försäljningsframgångar via internet där man förr aldrig fått chansen då man aldrig, av kostnadsskäl, kunde nå ut till de presumtiva kunderna.

Internet tvingar fram en bättre fungerande marknadsekonomi. När alla företag har (i princip) lika möjligheter att marknadsföra sina produkter, när konsumenterna kan jämföra pris/prestanda från alla företag, ja då blir det tufft för de företag som inte håller måttet. I den "gamla" världen (innan internet) sattes marknadsekonomin ibland ur spel pga kostnader och risker för att starta upp ett företag.

Internet är en demokratirevolution som ger alla möjlighet att granska och kommunicera med de folkvalda. All demokrati vilar på en informerad väljarkår.

Vi har aldrig lagt så mycket pengar på underhållning, nyheter och kommunikation som nu. Folk lägger ut stora summor för tidningar, böcker, internetuppkoppling, konserter, mobiltelefontjänster, hemmabioanläggningar och TV-apparater i varje rum. Det är därför det blir så löjligt alltihop. Peter Wolodarski, Jan Guillou, Liza Marklund, Henrik Pontén, Alexander Bard m.fl. representerar de trögfattades skara. De försöker applicera gamla argument och gamla modeller för en helt ny värld, en aningslöshet som får mig att, å deras vägnar skämmas.

Det är helt befogat att ställa frågan hur man ska tjäna pengar efter Internet-paradigmet. Jag vet inte – hade jag vetat så hade jag genast satt igång och bli miljonär. Men en sak vet jag: många företag kommer bli rika som troll, vissa kommer försvinna. Alla konsumenter kommer tjäna, vissa företag kommer förlora. De som håller kvar vid gamla affärsmodeller kommer långsamt dö, de som förnyar sig kommer vända nackdelarna med en perfekt (nåja, nästan) marknadsekonomi till sin fördel.

Med detta sagt, och med denna syn på det nya samhället, så är jag allvarligt oroad för de etablerade partierna och den konsensus som verkar råda i regeringen för repressiva regleringar och handelshinder. Jag tror (vet) att det kan straffa sig rejält på sikt. Trots sitt banala namn så sätter Piratpartiet fingret på en mycket central fråga – friheten på internet är vital och upphovsrätten måste anpassas till den nya verkligheten.


Lars-Erick
Blogge
Rick Falkvinge
Christian Engström
Anders Ekberg

3 kommentarer:

  1. Jag har kommentrat detta på min blogg och även länkat hit.

    SvaraRadera
  2. Vi tar det här också, för jag tycker det är viktigt. Sen får det vara nog.

    Kampen går förvisso vidare. Jag skall dock inte sticka understol med min egen värdering. Jag erkänner två stora nederlag. Först, anti FRA-kampen. Sedan Anti-IPRED-kampen. Dessa fronter kunde inte hållas, och de kan inte återtas. Jag har inget emot att man försöker, men ärligt talat tror jag det är att spilla kraft på en förlorad sak.

    Nederlagen är inte katastrofala. Integritet? Haha, glöm det! DET har vi aldrig haft, och FRA gör betydligt mindre skillnad än folk tror.

    IPRED? Det handlar om profit. Nåmen så låt dem ha det då, för husfridens skull. Det är ändå bara skit folk laddar ner; det är förlorarna som fildelar; själv lade jag av med det för flera år sedan, feeling some heat around the corner på ett mycket tidigt stadium. Björn Ulfvaeus får väl glädjas åt sin pyrrhusseger. Såvitt jag förstår, har okända artister alltjämt möjlighet att bjuda sina varor gratis, det är vad jag gör själv som konstnär och poet på mikna bloggar. PirateBay var ett profitprojekt bland andra, och de greps av farligt övermod. Nu lättas nätet på en hel del förstoppning och resurser frigörs. Och, jomen visst: artisterna SKA ha betalt, inte tu tal om det, frågan är bara på vilket sätt.

    Väsentligt är nu att slå vakt om det fria nätet som sådant, google, och bloggsfären. Till denna inre front bör enligt min åsikt krafterna koncentreras. Och så förstås:

    SVERIGE UT UR EU!

    - Peter Ingestad, Solna

    SvaraRadera