fredag 6 mars 2009

Pragmatisk ideologi eller bara pramatisk?

Moderaterna har bestämt sig för att kvotera in nya personer på valsedlarna. Hälften ska vara kvinnor och en femtedel ska vara helt oerfarna i politiken är det tänkt. Jag tror att jag förstår hur de tänker. Pragmatiskt angripa de områden där man är över/underrepresenterad. Det är synd att det ska behövas.

Moderaterna tillsammans med folkpartiet ska sätta upp börsnoterade företag på skampålen, om de inte har jämn könsfördelning. I artikeln i DN får man förstå att det inte är dags för kvotering - än.

Alla borgerliga partier röstar ja till FRA-lagen. Visst, alla tycker det är viktigt att staten inte får massövervaka svenska folket - speciellt inte de som står utan misstanke. Men är man bara lite pragmatisk, så går det bra ändå.

IPRED förflyttar brottsbekämpning av upphovsrättsbrott till privata företag, och därmed sätter en del av våldsmonopolet i händerna på multinationella aktörer. Detta kommer säkerligen betyda att nya företag växer fram - de som bedriver polisiärt arbete mot ungdomar. Inte riktigt enligt ideologin - men det gäller ju att vara pragmatisk när man ställs inför svåra frågor.

För vad betyder ideologier, individens frihet och öppenhetsmanifest när det verkligen gäller? Jag tror inte jag överdriver om jag påstår;Ingenting. I alla fall inte hittlls.

Liberati gör en ansats, just som pragmatiska liberaler. Jag välkomnar detta, alla som är beredda att lägga tid på att diskutera liberal politik är en frisk fläkt. Däremot är jag inte övertygad om att de kommer lyckas med det de har föresatt sig. Alexander Bard utnämner sig själv till chefsideolog för Folkpartiet. Han teoretiserar runt liberalismen på ett intressant sätt, men med en självgodhet som eventuellt försvårar genomslag. "Bakom Jan Björklund, så finns det inte så mycket[intelligenta personer] om jag ska vara ärlig".

Det finns inte mycket att läsa om Liberati på nätet, med tanke på vilket genomslag Liberati som "fenomen" har fått. Men de fem punkterna på deras hemsida beskriver ramverket för vad man vill arbeta med.

Det pragmatiska i Liberatis politik är bl.a IPRED. Frågan om hur Bard ska få betalt för sina upphovsrättsskyddade verk får högre prioritet än ett teoretiserande om statens våldsmonopol och rättsäkerhet. Nej, istället vill man driva frågor om sekularisering av lagstiftningen. En klassisk liberal frågeställning - men ingen kioskvältare direkt. Man vill även legalisera sexköp av pragmatiskt ideologiska skäl (skademinimeringsprincipen). Det tror jag inte heller är nån valvinnande fråga. Se intervjun från politikerbloggen.

I övrigt har följande förslag lagts fram av Liberati:

  • Slå ihop folkpartiet med centern och miljöpartiet.
  • Aktiv dödshjälp
  • Upphäv porrförbudet på kriminalvårdsanstalterna
  • Avkriminalisering av lättare narkotiska preparat
  • Förbud mot religiösa friskolor

Till skillnad från Liberati, så vill jag hävda att det just är pragmatismen som är det stora problemet för liberaler idag. Väljare som kallar sig liberaler blir förbannade på pekpinnepolitik och stenhård kravpolitik från liberala företrädare. Men den som lever får se, Bard kanske blir vår chefsideolog till slut.

Nu styr jag kosan mot Linköping och folkpartiets kommunala riksmöte.

1 kommentar:

  1. Men hur kan ett parti som kallar sig liberalerna eller utger sig för att vara liberalt, skriva under på varenda lag som begränsar eller övervakar medborgarna?

    Tycker Ni ska ta er en funderare på om samhället är till för medborgarna eller medborgarna är till för samhället.
    Det sistnämnda är det som gäller i alla totalitära system, i synnerhet kommunistiska. Om man inte har Stasi måste man ju övervaka och kontrollera medborgarna på andra sätt...

    SvaraRadera