lördag 11 oktober 2008

Privatiserad polis?

Edit: Missförstånd från min sida. Avstängningen från internet bereds fortfarande i regeringskansliet och är inte del av denna remiss. Därför utgår för närvarande punkt 2 nedan.

När det gäller fildelning så har Sverige blivit kritiserade av USA för att inte beivra fildelningsbrott. Nu har regeringen överlämnat sin remiss till lagrådet för att göra det möjligt att beivra illegal fildelning på ett mer effektivt sätt. Jag förstår tanken - att skydda upphovsrätten är inte oviktigt, och organisationerna som bedriver lobbyism i den här frågan är kanske de mäktigaste lobbyisterna frånsett krigsmateriel-lobbyisterna. Denna lag grundar sig på ett EU-direktiv som är frivilligt för varje medlemsland att införa.

I sammanfattning föreslår remissen följande:

1. Privata, multinationella företag kan begära ut skyddade uppgifter via domstol om personers identitet för att senare kunna hota eller stämma vederbörande.

2. Personer som upptäcks med att syssla med illegal fildelning ska kunna stängas av från sin internetuppkoppling.

Låt mig dissekera dessa punkter för ett ögonblick:
1. Det är emot gängse praxis att domstolen ska förelägga exemplevis internetleverantörer att lämna ut uppgifter om personer för att sedan ge till en privatdetektiv som ska själv bedriva skadeståndsmål mot denne. Vi har ett statligt finansierat rättsväsen som bedriver förundersökningar, åtalar och sedemera straffar brottslingar. Detta är inte en angelägenhet som ankommer multinationella företag och organisationer.

2. Att stänga av personers internetuppkoppling är ett kraftigt intrång i den personliga integriteten, och är att jämföra med husarrest, fast utan domstols inblandning förstås. Att skära av internetuppkopplingen betyder att yttrandefriheten begränsas, att möjligheten att ta del av nyheter och samhällsdebatt kraftigt kringskärs. Det är analogt med att förhindra personer att skicka och ta emot brev och telefonsamtal, samt att skära bort möjligheten att ta del av en dagstidning. Allt detta utan domstols godkännande.

Hur kan det då blir så här fel? Jag tror att det beror på att många av våra lagstiftare inte förstår hur internet fungerar, hur internet används av den yngre generationen, vilket jag tidigare berört. Det finns riksdagsmän, tex Karl Sigfrid (m) som förstår det, men han är tyvärr i minoritet.

Det är också värt att notera att det finns upphovsrättsskyddat material som blomstrar och fungerar utmärkt på internet redan idag, fildelning till trots. Därför de har skapat mervärde runt sin produkt som inte går att ladda ner. Är produkten rimligt prissatt och ger nånting extra som man inte får när man laddar ner, så kommer folk att köpa istället för att ladda ner. Här är populära onlinespel ett bra exempel.

Självklart ska det vara olagligt att distribuera upphovsrättsskyddat material, det är en viktig princip. Däremot tycker jag det är helt relevant att diskutera hur kraftigt man ska beivra dessa brott. I Sverige finns det massa saker som är olagligt att göra - men som inte beivras alls, eller så kraftigt som skulle vara möjligt. Snatteri, nedskräpning, tomgångskörning, avstånd i trafiken, ja listan kan göras lång. Brott som inte har något större straffvärde, som inte i folks rättsmedvetande är speciellt högprioriterade.

I bedömningen av hur mycket resurser man ska lägga på beivringen av ett specifikt brott behöver man analysera följande:
  1. Vilken skada brottsoffret lider
  2. Vilken skada tredje person lider
  3. Vilken vinning brottslingen gör
  4. Hur detta brott skadar samhället i stort
  5. Vilka resurser som krävs för att kunna lagföra brottslingen
  6. Att brottsbeivringen inte sker godtyckligt och/eller direkt riktar sig till en specifik grupp och en annan grupp kan gå fri.
  • Analyserar man fildelningen, så anser jag att den skada som brottsoffret (dvs filmbolaget, förlaget, musikproducenten) gör är relativt liten. Visst, det minskar intäkterna, och företagen måste förändra sitt sätt att arbeta, men det är ingen individ som lider skada av det som sker.
  • Det finns ingen skada för tredje person, om nån laddar ner en film så betyder inte det att någon oskyldig kommer till skada.
  • Vinningen är liten för individen - man får underhållning gratis, men man tjänar inte några pengar eller någon annan vinning på att ladda ner film eller musik. Risken för att man ska börja kopiera CD-skivor och sälja är liten.
  • Skadan för samhället i stort är mycket liten. Det finns företag som kommer minska sina intäkter, men det kan knappast karaktäriseras som ett stort problem i samhället.
  • De resurser som krävs för att beivra brottet är stora. Använder man tex torrent-klienter, så måste polisen kunna bevisa att en komplett film har distribuerats från en användare till en annan användare. Dvs bevisläget är mycket svårt, och kräver stora investeringar i infrastruktur. Denna infrastruktur kan då även använda för att bevaka medborgare på andra sätt och är därför integritetskränkande. Detta göra att det är mycket komplicerat att beivra brottet. Dessutom går utvecklingen fort, och distributionsmetoden kommer förändras i snabbare takt än vad polisens verktyg kommer mäkta med.
  • Risken för godtycklighet i brottsbeivringen är stor. Den som har råd/kunskap att tex använda utländska servrar, nya metoder, torrentdistribution via betalsidor eller liknande, löper mycket mindre risk att åka fast än den som bara går till piratbyrån och laddar upp en film där. Det gör att ungdomar som inte ägnar sig så mycket åt detta löper större risk att åka fast än den som är äldre, mer slipad. storskalig och organiserad gör. Det är ju knappast i linje med befolkningens rättsmedvetande.

Lösningen för företagen som råkar ut för detta brott är att förändra sitt sätt att distribuera och marknadsföra sin produkt. Artister kan tjäna mycket pengar på turnéer istället för på skivor. Skivorna kan innehålla spännande och snygga konvolut, fodral som man med stolthet har i bokhyllan. Kanske kan man få konsertbiljett med i konvolutet, vad vet jag. Den som säger att problemet inte är lösbart har helt enkelt inte tillräckligt mycket ideér.

Det cirkulerar även mycket nidbilder av "nätpirater", att det vore en grupp ondskefulla människor vars enda mål i livet är att förstöra för de stackars upphovsrättsägarna. Men det är ju i själva verket ungdomar som lyssnar på musik och delar med sig av kulturutbud. Något de aldrig hade haft råd med om de var tvungna att betala för allt. När jag var grabb, så gjorde man blandband genom att helt enkelt kopiera musik från andra (de som hade storasyskon och ägde Mötley Crues senaste LP tex). Detta är helt jämförbart med de allra flesta sk "nätpirater" idag.

Det ska som sagt vara brottsligt att bryta mot upphovsrätten. Det ska beivras när man springer på brottet (jämför nedskräpning), men några organiserade, storskaliga polisinsatser i detta område är inte förenligt med det allmänna rättsmedvetandet.

För skröen, det är väl inte vanliga, skötsamma ungdomar vi vill finka - eller?

4 kommentarer:

  1. Skönt att se att det finns kloka folkpartister fortfarande... Även om dom inte verkar sitta i riksdagen

    SvaraRadera
  2. Kan ni på lokalplanet göra gemensam sak med andra lokala folkpartiorganisationer och byta ut partistyrelsen?

    Vid en snabb jämförelse verkar det inte vara samma parti på gräsrotsnivån som på riksplanet och jag föredrar det partiet som finns på gräsrotsnivån.

    SvaraRadera
  3. Denna lagen strider mot två viktiga priciper.

    Den ena är att vi får 'privatspanare' som kommer att beivra brott på ett rättsosäkert sätt.

    Den andra principen är den som finns i t.ex köplagen/konsumentköplagen. Två olika lagar som ser lika dana ut, men den ena gäller mellan två jämbördiga parter, och den andra mellan privatperson och företag.
    IPRED-Lagen gör ju ingen skillnad om det är ett överlägset företag som hemsöker en oförstående privatperson.!

    SvaraRadera
  4. Skulle rekommendera Dig Lesley att flytta med din familj till Köpmansgatan-Ni hjälper att utveckla brott i Centrum.Kom här varje helg kl.2-till 4 morgon.Det bevis hur bryr ni om hälsa-boende-trygghet i Eslöv.Välkommen framtid FP i Eslöv.

    SvaraRadera